Jag har en mycket snäll brevbärare. Detta samtidigt som musiker vill att jag ska skriva om deras nya plattor är en kul kombination. I veckan kom det en ny CD i brevlådan – en bra sådan. Det var Helge Albin som hade den goda smaken att skicka ett ex av Homemade.
Första gången jag kom i kontakt med Helge var efter ett tips av Jacob Karlzon. Han informerade om en spelning med Helge Albin Quintet och inför detta gig träffade jag den ikoniska saxofonisten på ett fik på Center Syd i Löddeköpinge.
Där och då berättade han om sitt liv i allmänhet och om den nya kvintetten i synnerhet och det var ett mycket intressant samtal. Det är alltid lika kul att snacka med personligheter som har en historia som stäcker sig längre än ens eget liv.
Hur som helst så såg var bandet på Dunkers i Helsingborg i januari i år och bjöd på en bejublad tillställning. Ett grymt bra gig med musiker i en klass för sig. Eller vad sågs om Karl-Martin Almqvist på tenorsax, Jacob Karlzon på piano, Johnny Åman på bas och Lennart Gruvstedt på trummor. Och så då Helge Albin på sin altsax.
Redan dagen efter spelningen på Dunkers begav sig dessa gentlemen till The Ends studio utanför Lund. Och nu har jag alltså resultatet i min hand.
Detta är en skiva som har sin givna plats i skivhyllan. Det här är jazz när den är som bäst i mina öron. Tempot varierar, solona avlöser varandra, samspelet är blixtrande och rutinen känns i ben och märg.
Det börjar i upp-tempo med Jeriko och sedan blir det lugnare med Wineglass. Vet inte varför men jag kommer att tänka på deckare på TV för längesedan lär låten börjar. och till Easy Going kan man rent av ta några danssteg.
Med låten Pallet skruvas tempot upp igen och med låten Looking Inside så funkar det att lyssna med dansskorna på fötterna om man nu vill mer än lyssna.
Sen kommer titelspåret. Det är häftigt och här visar Helge och Karl-Martin upp hur man duellerar i saxofon. Fullkomligt lysande.
Det sjunde numret på plattan har Helge (han har skrivit rubbet på plattan) för bassisten Johnny Åman. Och det är så typiskt Helge att lyfta fram alla musiker. Det minns vi som följde Tolvan Big Band när han ledde dessa under decennier.
Nästa låt heter Magic Fingers. En titel som är lika självklar som titeln Tulpan i Vas på en stillebenmålning med en tulpan i en vas. Även här bjuds på spännande dueller mellan musikerna. Man hör verkligen hur de utmanar varandra.
Bright Colors är en riktigt skön jazzlåt som har allt det där som jag gillar med cool jazz. Det luktar New York.
Avslutningen är också den lysande och prefekt regisserad. Här tas pulsen på lyssnaren ner och det är nästan så man hör Helges röst i slutet…. Tack för idag.
Det är jag som tackar ock bugar. Ser redan nu fram emot mer. Mycket mer.
Jag har sagt det tidigare. Jag säger det igen. Köp denna skiva, ha den i bakgrunden när du fixar middagen. Eller sätt dig i favoritfåtöljen och sätt på lurarna. Då har du en dryg timmes häftig jazz att lyssna till.
Och framför allt. När dessa herrar kommer i närheten av dig för att spela? Missa inte!!!
Läs mer