Allt ifrån meditativa stunder till rejält ljudkaos får man när man bevittnar en konsert med den 45-årige danske gitarristen Jakob Bro i förarsätet. Och det var inget undantag när han gästade Helsingborgs Gitarrfestival på Dunkers på fredagskvällen. Tanken var att han skulle uppträda med sin vapendragare Palle Mikkelborg och den fantastiske trumslagaren Jorge Rossy från Spanien. Palle var dock tvungen att avstå på grund av hälsoskäl.
Istället tog han in basisten Anders Christensen.
Och blev det en fantastisk stund där man emellanåt hade kunnat höra en knappnål falla till golvet för att efter en stund bjudas på ett ljudligt crescendo. Jakobs gitarrspel går det dock inte att ta miste på hur han än spelar. Man hör att det är han som spelar.
De knappt hundra i publiken visade också sin uppskattning med jubel och stående ovationer efter spelningen.
Undertecknad fick en pratstund med Jakob Bro efter soundchecken inför spelningen. Han berättade om sin uppväxt i ett litet samhälle utanför Århus, hur han började spela trumpet och sedan gick över till gitarr.
– Det är ett svårt instrument för det är så brett. Man kan spela akustiskt eller på elgitarr och det finns otaliga variationer på gitarrer. Det är en utmaning, säger han.
Och inne på ämnet gitarr så berättar han att han skiljer sig från många andra gitarrister.
– Tidigare hade jag, som så många andra gitarrister, massor av gitarrer. Nu har jag bara en. Det är en kopia av Fender Telecaster, en Nash som jag köpte för nästan inga pengar alls. Och den är inte sämre än de andra jag hade tidigare. Jag testade och jämförde. Det var Bill Frisell som tipsade mig om han som bygger Nashgitarrer. Så nu behöver jag inte ha ångest för att någon riktig dyrgrip ska gå sönder på någon flight eller på annat sätt. Och jag kan ju faktiskt bara spela på en gitarr åt gången, säger han och skrattar.
När Jakob Bro spelar på sitt instrument låter det dock ofta mycket mer än spel på en vanlig gitarr. Anledningen ligger på golvet samt på ett litet bord på scenen. Där finns ett stort antal boxar med funktioner som han behärskar till fullo.
– Jag gillar elektronik och teknik och att experimentera med ljud. Det fascinerar mig, säger han och visst märks det. Emellanåt åstadkommer han ljud som är så långt ifrån gitarrljud man kan komma. Det kan låta som allt från tysta bubblor till skriande som gör att det inte slumras till i bänkraderna.
Undertecknad har även noterat att han på sina konserter spelar i strumplästen.
– Ja det stämmer, säger han och skrattar igen.
– Och det är för att jag ska kunna hantera boxarna som ligger på scengolvet med tårna. Att trampa på pedaler hade kanske funkat men jag skruvar ju även på den del knappar med tårna.
Att det blev just jazz för Jakob Bro i ungdomsåren var inte konstigt.
– Jag växte upp med en familj som gillade musik och framför allt min pappa var inne på jazz. Framför allt traditionell jazz. Och detta gjorde att jag började gilla bland annat Miles Davis men även andra. Jag lyssnade på mycket jazz. När jag var i tidiga tonåren så bestämde jag mig för att bli musiker på heltid. Jag fick en hel del goda vitsord och några musiker tyckte att jag skulle åka till USA för att utbilda mig och vidareutveckla mig och så gjorde jag. Och genombrottet tror jag kom när jag spelade med Paul Motian Band.
Och musiken har efter det tagit honom till jordens alla hörn. Ett som han ofta besöker är New York.
– Ja. Jag har bott där en period och dit återkommer jag ofta och gärna, säger han. Och faktum är att han har inte mindre än sex spelningar på lika många kvällar på klassiska Village Vanguard i slutet av mars.
– Jag älskar att spela där. Village Vanguard är mitt andra hem, säger han och ler.
Förutom spelningarna i New York om en dryg vecka så har Jakob Bro som alltid flera bollar i luften och en gläder undertecknad extra mycket.
– Det kommer att bli en uppföljare på filmen Music For Black Pigeons och det ska bli kul. Det ser jag fram emot.
Jakob Bro fortsätter alltså att leverera och undertecknad kommer att fortsätta att rapportera om den udda och sympatiske gitarristen.
Här kan du läsa om den legendariska dubbelspelningen på Danmark Radios konserthus i februari 2023. En av de bästa konserterna jag varit på någonsin.
