I en artikel här på Jazzporten för drygt ett år sedan pratade vi med Jan Lundgren, konstnärlig ledare på den legendariske jazzklubben Montmartre i Köpenhamn, om skillnaden på svensk och dans jazz, såväl kulturellt som musikaliskt. Jazz porten har även talat med Arve Henriksen, en trumpetvirtuose med ett enormt brett musikspektra på sitt CV. Han berättar om likheter och skillnader mellan nordens länder. Ett faktum är att det till skillnad mot i Sverige finns jazzklubbar i alla städer.
Samtalet skedde i samband med en konsert med SGS i Helsingborg där han uppträdde med Thomas Markusson (bas och elektronik), Helge Norbakken (trummor) och Åke Linton (vid mixerbordet). Han berättade om sina tankar gällande jazzen i Norge i jämförelse med Sverige och Danmark.
– I Danmark är tradjazzen stor. I Sverige är jazzen generellt modernare men i Norge är man ännu längre fram, är hans första spontana kommentar.
SGS, som står för Svenska grammofonstudion, är experimentell och elektroniken tar stor plats. Och det gör den ofta i den norska moderna jazzen.
Är den elektroniska jazzen längre fram i Norge?
– Jag vet faktiskt inte. Jag känner inte till hela den svenska scenen. Men det finns många svenska musiker som håller på och Sverige är ju dubbelt så stort som Norge. Då borde det finnas ett större utbud av musiker, funderar Arve Henriksen.
Det finns dock skillnader rent musikaliskt.
– Interaktionen mellan olika genrer är kanske inte lika öppen i Sverige som i Norge. I Sverige hör man exempelvis oftast att folkmusiken är folkmusik. I Norge flyter utväxlingen mellan folkmusiken, den nationella jazzscenen och nutidsmusiken in och ut. Det är nog mer naturligt.
Det finns dock även mycket tradjazz i Norge.
– Vi har jazzfestivaler och klubbar i Norge med tradjazz och annat men visst har Norska jazzklubbar följt musikernas utveckling. Genren har expanderat med tiden. Men det är väldigt blandat. Det finns knappt någon klubb som bara spelar tradjazz eller swing. Alla klubbar har en bred förståelse för olika genrer, berättar Arve Henriksen.
– Tradjazzen hittar sina små miljöer och den blir kanske inte tagen på så stort allvar vilket jag tycker är synd för jag har spelat New Orleansjazz när jag var yngre. Det är en fantastisk genre. Det finns några duktiga band men de hamnar ofta lite vid sidan på de stora festivalerna och klubbarna, fortsätter Henriksen.
Det finns dock likheter mellan Norge och Sverige i jämförelse med Danmark.
– En likhet mellan Norge och Sverige är att jazzen är vanligast i konsertsalar, på festivaler och klubbscener. I Danmark är det dock vanligare med spontana pubspelningar eller på caféer. Jag tror dock att Norskt jazzforum har jobbat bättre för att behålla nätet av jazzklubbar än i Sverige. I Norge är det en helt annan grej. Med så många invånare i södra Sverige så borde det finnas många fler jazzklubbar, bra ställen att spela på. Det finns minst en bra jazzklubb med bra lokal, bra utrustning, många medlemmar i alla städer i Norge. Jag tror att man vill lyfta konstarten mer i Norge och det kan ju bero på att Norge har mer pengar.
Och pengarna kan vara en av anledningarna till att musiken utvecklas fortare i Norge.
– Det kanske är därför den norska jazz och improvisationsscenen kan ägna sig åt sin egen konstart
Det märker vi norrmän när vi är ute i Europa och spelar. Vi har pengar i fickorna och tar många kostnader själv. Och det blir ju ett problem om man inte har dom pengarna. Jag har hört festivalfolk i Europa som drar ner gaget för norska musiker.
Den svenska musikscenen är kanske lite mer lagom. Den vill anpassa sig. I Norge är vi mer egna, säger Arve Henriksen och tar upp ämnet konkurrens i hemlandet.
– Det finns någon slags jante överallt men inte inom musiken i Norge. Där är man kompisar och hjälper varandra. Vi behöver inte fightas om något. Jag är bästa kompis med Niels Petter (Molvaer) och Mattias Eik och det är fantastisk att de håller på. Vi ser det inte som konkurrens. Det behövs inte. Det finns en plats för alla i solen, avslutar den fantastiske musikern.
Läs mer:
