Ännu en dag på Köpenhamns Jazzfestival

Av Kary Persson
juli 8, 2023

Charmen med Jazzfestivalen i Köpenhamn är att den är både stor och liten på samma gång. Små mysiga spelningar i parker och på krogar varvas med större på gator och torg till gigantiska på DR Konserthus. Just där avslutades mina besök i byen för denna festival med en fantastisk konsert med Pat Metheny.

Men innan mästaren drog igång strax efter klockan 20 på fredagskvällen hade jag tillbringat ännu en hel dag i Köpenhamn och först ut var Bévort 3.

Fredagens första spelning ägde rum i trädgården till Designmuseum Danmark. För jazzens stod Bévort 3. Ett antal bänkar fylldes snabbt i trädgården. Därefter var det filtar på gräsmattan som gällde för barnfamiljerna och alla andra som gästade den sköna spelningen. Vi njöt alla av Pernille Bévorts saxofonspel och kompet av Morten Ankarfeldt på bas och Bjørn Heebøll på trummor.

Hur bygger man en läktare på ett designmuseum? Danskarna vet. Med stolar såklart.

Som vanligt när man är i Köpenhamn så blir det mycket promenerande. Nästan 1,5 mil blev det denna fredag. Men häftigt är det.

Andra spelningen ägde rum utanför Sofie Kælderen inne på mysiga Christianshavn. Det var basisten Daniel Franck som samlat ihop lite vänner för att bjuda på sköna toner längst med kanalen. Vem som spelade gitarr har jag inte lyckats klura ut (vet du? maila mig gärna) men de övriga är Björn Otto Hansen på trummor och Gabor Bolla på sax.

Sofie Kælderen är utan tvekan ett av de mysigaste krogarna i Köpenhamn.

Sedan styrdes stegen tillbaka in i centrum och på Højbro Plads vid Ströget bjöds det, som traditionen bjuder, på tradjazz i kubik. Denna gång var det Finney’s Jazzmen som spelade för den fullsatta platsen framför scenen.

Finney’s Jazzmen består av Finn Frøsig, trombone och sång, Jan Ellegaard, trumpet och sång, Jesper Koch, klarinett, altsax och sång, Steen Jakobsen, bas, Arne Frederiksen, piano samt Jørgen Fjelstrup på trummor.

Dagens sista spelning i Indre byen var på Charlie Scott´s på Skindergade 43, en parallellgata till Ströget, och här blev det åka av. Jazz som var coolt som i New York levererades av The Jazzmessengers med Dwayne Clemons på trumpet. Det bjöds på allt från swing till BeBop.

Förutom Dwayne Clemons så hörde vi Mattias Carlsson på saxofon, Sven Erik Lundeqvist på piano, Rune Fogh på bas samt Björn Ingelstam på trummor.

På tal om Björn Ingelstam så såg jag honom på söndagen också. Då spelade han trumpet med Sofie Gottlieb Quintet på Drop Inn. Det blir många gig för Björn Ingelstam under festivalen.
– Jag spelar dock inte så mycket i år som jag brukar. Elva gigs blir det totalt i år, säger Björn Ingelstam och meddelar att det blir ännu ett gig på Drop Inn under lördagen samt en sista spelning med det egna bandet på Charlie Scott´s senare på kvällen.

En som gör ännu fler gig är Daniel Franck som vi nämnt ovan. Inte nog med att han sågs spela utanför Sofie Kælderen tidigare på dagen så körde han för fullt tillsammans med Cornelia Nilsson på trummor samt Ned Firm på sax utanför DR Konserthuset.
I år blir det 29 spelningar med olika musikanter. men vem klagar? Detta är det bästa som finns, säger Daniel Franck under en kort paus.
Ned Firm är för mig ett nytt namn som jag lägger på minnet.
Om man ska avsluta jazzfestivalen stort så är konsertsalen i DR Konserthus rätt plats. Och att få se Pat Metheny där är stort. Störst.
Tyvärr rådde det fotoförbud. Jag har mailat Jazzfestivalen och frågat om jag får använda deras officiella bilder men har ännu inte fått svar på lördagseftermiddagen.
Konsertsalen är mäktig och ljudet är exceptionellt bra.

Spelningen med Pat Metheny då? Jodå. Här lämnades inget åt slumpen. Toppbetyg på allt. Han är ju inte de stora ordens mästare. Tre gånger presenterade han sina två medmusikanter Chris Fishman bakom de många tangenterna och Joe Dyson bakom trummorna. Och så sade han ”Najs to be back in Copenhagen”. Mer blev det inte men det var nog ingen som kommit dit för att höra honom snacka.

På tal om Joe Dyson så är han en av de absolut bästa trummisarna som jag hört live. Och eftersom han är född 1990 så räknar jag med att få höra honom trumma resten av mitt liv. Det är en lika stor upplevelse som ära att ha fått höra honom. Och då tillsammans med Pat Metheny och Chris Fishman? Saknar ord.

Nu återstår det en het lördagskväll och en hel söndag när dessa rader läggs upp. Och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte vill dit igen. Men det får bli till nästa gång. Det står mycket på programmet i sommar och till hösten.

Stay tuned!

Läs även: