En av årets absolut häftigaste livespelningar jag var på under 2023 var då Thomas Markusson (bas och elektronik), Arve Henriksen (trumpet mm samt elektronik), Helge Norbakken (trummor) och Åke Linton (vid mixerbordet) bjöd på en oförglömlig föreställning i konsertsalen på Dunkers Kulturhus i Helsingborg den 19 november. Det var en i sanning lika vacker som spännande uppvisning av elektronik, improvisation, humor och spelglädje. Definitivt det mest spännande på mycket länge.
Anledningen till att jag hamnade på Dunkers var att musikerna under 2023 släppte två skivor som verkligen överraskade mig. Först kom SGS 1. Tyst och mystiskt för att sedan smyga sig på. Nästan kusligt. Bullrigt och vackert, en spännande kombination och med Arve Henriksens röst i stycket som Heter Densa Silva så tar musiken sig in i varenda por i mig. Oerhört häftigt.
Jag skulle kunna sitta här och skriva om varje stycke musik eftersom alla låtar, stycken, kompositioner – kalla det vad du vill – har personligheter som inte liknar något jag hört innan. Och då kommer vi till The Mastermind – Åke Linton. Han står inte på scenen men är trots det minst lika viktig som alla andra. Det är nämligen han som sitter vid ”knapparna” där bak och mer eller mindre bestämmer hur det ska låta. Och inom detta område tillhör han den absoluta världseliten.
I höstas kom fortsättningen, SGS 2 och tanken var att SGS 3, det sista stycket skulle presenteras inför giget i Helsingborg. Men av olika anledningar dröjer det till senvintern 2024.
– Vi har en gäst med på kommande skiva och jag väntar in materialet därifrån. Det sista ska mixas i januari. Förhoppningsvis går allt smidigt och då är skivan släppt i mitten av februari, säger Thomas Markusson, initiativtagare till SGS-projektet.
Hur som helst. Musikerna gästade Dunkers i Helsingborg och bjöd på en upplevelse. Efter konserten var undertecknad mer eller mindre golvad, varför det var tacksamt att jag fått ett snack med Thomas Markusson innan giget.
Först och främst. Vad är SGS?
– Jag kallar det nog ett projekt. SGS står för ”Svenska grammofonstudion”. Det är studion vi spelade in i, säger Thomas Markusson som är den som samlat musikerna.
– Jag bjöd in personer som jag tycker väldigt mycket om och som jag lärt känna genom Musikhögskolan på universitetet i Göteborg där vi alla jobbar.
SGS-projektet föddes under pandemin.
– Det var en idé jag fick under covid då allt var nerstängt. Och då fanns de där – Helge, Arve och Åke. Åke har jag jobbat med tidigare i andra konstellationer men med Helge och Arve hade jag inte arbetat musikaliskt tidigare. Men det var en självklarhet att det skulle vara just dessa som skulle vara med i projektet. Vi har pratat mycket musik så det kändes självklart.
Thomas Markusson berättar om en skapandeprocess som bygger på musikalisk frihet hos alla inblandade.
– Jag hade en liten idé i studion men jag ville ha en musikalisk form där alla, oavsett vad man gör, skulle känna sig konstnärligt fria. Det enda jag gjorde var två teman till första gången vi sågs. Thats it. Alla står som kompositörer, säger han och förtydligar.
– Jag hade någon melodisnutt eller så men det mesta har jobbats fram. Vi har spelat in och sedan har vi låtit Åke göra sitt och sedan har vi spelat in igen. Så istället för låtar så har det succesivt blivit musikaliska stycken på 20-25 minuter som jag sedan plockade ut delar av som jag tyckte var intressanta. Sedan har jag åter bett Åke mixa det. Så alla ljudlandskap i musiken är Åkes. Och det är därför vi är noga med att nämna att Åke är med i projektet, säger Thomas Markusson.
– Han har sin frihet när han mixar men även när vi spelar live. Han är med och lyfter och förändrar ljudbilden medan vi spelar.
Händer det inte att du under konserten undrar vad som sker?
– Nej, faktiskt inte. Vi spelar musik som skapas i nuet men som bygger på ett litet embryo eller en idé. Det är en blandning av elektronik och akustiska instrument. Och ibland vet jag inte från vem ljudet kommer, ifall det genereras av mig eller någon annan.
Helge kan ju se vad han spelar efter som han spelar enbart på akustiskt instrument. Men i övrigt kan det vara svårt att avgöra exakt vad det är.
Det är ju väldigt mycket lek och improvisation mellan embryona hela tiden. Kan du säga hur mycket som är improvisation?
– Inget är egentligen planerat innan. Men vi har alla olika typer av sounds som vi jobbar med. Arve och jag har ljud som vi kan sampla och spela, sedan bearbeta och använda igen. Jag vet ju tillexempel vilka ljud jag har att jobba med. Vi arbetar dock mycket med texturer och det går med det elektroniska men inte på samma vis med de akustiska. Jag kan känna det när jag tar upp min kontrabas och kör ett stycke akustiskt. Blandningen av akustiskt och elektroniskt skapar ett djup med fler dimensioner.
I en jämförelse med mer traditionell triojazz så skiljer sig er musik en hel del. Men en skiva med er hade hamnat i jazzfacket. Men är det jazz ni spelar?
– Det är svårt med de där facken. Jag ser mig själv som en jazz/improvisationsmusiker och jag kommer från en bakgrund som bygger på jazztraditionen. Det är med den kunskapen jag har jobbat och på det sättet som jag lärt mig. Men sedan har jag blivit allt mer intresserad av blandningen av elektroniska och akustiska instrument. Jag gillar det sättet att musicera på.
Du kallar detta ett projekt och projekt har alltid ett slut. Hur är det med detta?
– Det är en bra fråga. Men det fortsätter säkert på något vis. Planen är att släppa en begränsad upplaga vinyl med något eller några spår från varje skiva samt ett bonusspår. Det blir också en liveskiva i vår med musik från Umeå, Bergen och Oslo, säger Thomas Markusson till undertecknads nästan euforiska glädje.
Efter konserten sätter jag mig ner, tar ett par djupa andetag och hämtar mig innan jag får ett kort snack med Åke Linton.
– Jag tycker om att jobba med den här musikformen och det har jag alltid gjort. Den ligger mig varmast om hjärtat. Det roliga är att man har frihet under ansvar. Vi har kört fyra konserter, alla helt olika. Det finns ju liksom inga låtar på det sättet. Det upplevs som att det är låtar utan att det är det. Det är mer musikstycken, säger ljudgeniet som kanske gjort sig mest känd som mannan bakom ljudbilden till E.S.T.
Denna typer av experimentell musik är dock annorlunda.
– Det är väldigt stimulerande att få vara med i denna världen. Jag älskar det. Med musiker på denna nivån som spelar fritt så blir det väldigt bra. De spelar inte vad som helst. Det finns en tanke bakom varje ton. Dom svarar på varandra hela tiden på scenen och jag försöker hänga med. Det är spännande både för mig och för de som lyssnar.
Innan konserten så visade det sig att det var något fel på bastrumman. En medlem i föreningen Jazz i Helsingborg, vilka arrangerade konserten, hade en son som på minutrars varsel, levererade en ny bastrumma. Och om detta improviserade Arve Henriksen i ett av musikstyckena till publikens förtjusning.
– Så kan det bli och det är ett sätt att avdramatisera det hela så att det inte blir för allvarligt. Det är ett sätt för musikerna att avväpna sig själv så att de inte tar sig själv på för stort allvar. Jag tror att man uppskattar det som publik, att det finns en viss komik.
Åke Linton tvekade inte att hoppa på projektet när frågan från Thomas Markusson kom.
– För mig har det varit ett väldigt spännande projekt. Jag har alltid drömt om att få spela med Arve. Hans trumpetspel är fantastiskt. När Thomas ringde och sa att Arve var med så tänkte jag… ja… äntligen.
Nu väntar vi alltså på två plus en sak. SGS 3 i februari och sedan vinylskivorna. Dessutom väntar jag på att fler spelningar bokas. Det kommer att prioriteras mycket högt.
