Tonbruket är ett av mina absoluta favoritband. Och det har dom varit sedan debutplattan Dan Berglund’s Tonbruket kom 2010. Någon sång har de inte haft på sina skivor. Innan de träffade Christian Kjellvander.
Denna man har flugit länge under radarn men i januari i år gjorde han en spelning på Matscenen i Landskrona tillsammans med trummisen Per Nordmark. Han har en röst som är så väldigt speciell och kombinationen med hans gitarrspel gör hans musik spännande och egen.
Vad händer då om man slår ihop Tonbruket och Kjellvander. Det blir så klart jäkligt bra .När Kjellvanders karismatiska stil blandas med framför allt Martin Hedenros klaviatur och Johan Lindström gitarrspel blir det både brutalt och vackert på samma gång. Suggestivt och häftigt är det.
Sen är det så här, som i rock, blues och jazz, att trummor och bas ligger som en matta under och lyfter allt annat. Basisten Dan Berglund och trummisen Andreas Werliin håller världsklass. Precis som resten av bandet.
Det var detta jag var och såg på Babel i Malmö ikväll. Inledningen på giget får utan tvekan 10 av tio poäng. Efter hand började min 60-åriga kropp tröttna på att stå upp (jag var på plats en timme innan) och med det sjönk entusiasten i mig en aning.
Men utan tvekan var det en fantastisk spelning. Det är bara att gratulera alla oss som var på plats.
Jag noterade också att det inte var de långa mellasnackens konsert. Ett Hej och ett Tack kom det. Men va fan. Jag kom ju för att lyssna på deras musik.
