Det svängde rejält när Snorre Kirk och hans medmusikanter bjöd på swing i kubik på Jazzcup i Köpenhamn på fredagseftermiddagen. Med sig på den minimala scenen på väldigt intima Jazzcup var tenorsaxofonisterna Jan Harbeck och Michael Blicker, Magnus Hjort bakom pianot och Anders Fjeldsted på kontrabas. Förutom Snorre själv då som bjöd på en högtidsstund bakom sina trummor.
Konserten drog igång klockan 15.30 men redan vid 14-tiden började stället att fyllas på.
– Vi har ju ingen bordsreservering så därför kommer de som vill sitta nära musikanterna i tid, säger Sören Friis, en av de som driver Jazzcup.
Och det dröjde inte länge innan stolarna uppe i skivavdelningen (Jazzcup är ett café och en skivaffär) fylldes på och när bandet drog igång med den lite bluesiga ”Working the night shift” från Snorre Kirks senaste platta, så var det helt fullt i bänkraderna. Och helt fullt på Jazzcup under vintern innebär cirka 80 betalande.
Och publiken var med på noterna direkt. Det svängde nämligen rejält och framför allt var det de båda saxofonisterna som gavs utrymme att improvisera med solon. Men även de övriga i bandet för dagen fick visa upp sig och spelglädjen var påtaglig. Det märktes inte minst när Snorre och Anders Fjelsted nästan battlade i slutet av konserten.
Publiken bjöds på de flesta av låtarna på den senaste skivan ”Top Dog” och även några äldre alster. Bland annat bjöd på titelspåret till Tangerine Rhapsody och West Indian Flower samt finstämda Unsentimental från samma platta.
Det bjöds dock inget från den kommande skivan som planeras att släppas senare i vår.
– Nej och det beror på att jag har helt andra musiker på den skivan. Därför valde jag att spara dom, säger Snorre Kirk med sitt karakteristiska leende efter giget och de stående ovationerna.
– Det var en härlig spelning.
Snorre Kirk är född i Norge men har sedan länge varit bosatt i Köpenhamn.
– Ja, det är väl 30 år nu. Jag flyttade hit när jag var 16 och har skaffat familj och rotat mig här.
När han inte turnerar under sitt eget namn så syns han ofta tillsammans med andra musiker.
– Ja, det blir en hel del. Jag tror att jag gör drygt 150 spelningar om året, säger han och skrattar.
– Men jag tror trots det att jag har mer tid att umgås med min familj än andra.
I skrivande stund, det vill säga dagen efter ovanstående gig, sitter den gode trummisen på samma scen. Denna gång har han dock sällskap av Filip Ekkestubbe vid pianot och Mads Kjølby på gitarr.
– Det stämmer. Och så är Anders Fjelsted med på basen också. Det blir en lite annorlunda repertoar, säger Snorre Kirk.
Att samma musiker spelar två dagar i rad på Jazzcup är unikt.
– Det är faktiskt första gången vi testar det. Och slår det väl ut så kan det bli fler liknande spelningar, säger Sören Friis.
Undertecknad njöt av varenda sekund och det gjorde resten av publiken också.
– Ja, det verkade så. Och det gjorde vi i bandet också. Jag spelar här ofta och det gör jag för att jag älskar detta stället. Det är en fantastisk lokal att spela i. Intimt, avslutar Snorre Kirk.
