Rymden tillhör utan tvekan ett av Sveriges absolut bästa band. Såväl på skiva som live. Jazzporten träffade bandet backstage innan den första av två spelningarna på klassiska Montmartre den 5 juli 2025, den andra dagen av den tio dagar långa jazzfestivalen i Köpenhamn. Bland annat bjöd bandet på nyheten att det börjar filas på en ny platta.
Det är en lättsam stämning i rummet som fungerar som backstage på Montmartre. Bandet har precis kört en cirka två timmar lång soundcheck och allt verkar bra. Förutom att Dan Berglund dras med ryggont och en försvunnen stråke.
– De har lovat att komma med den innan vi drar igång klockan 20, säger han och skrattar lite nervöst.
Vi pratar om allt från kollektivtrafiken i både Sverige och Norge samtidigt som personalen på Montmartre kommer med drickor och informerar om att det kommer att serveras mat en stund senare.
Jag slänger upp frågan om hur allt startade i luften. Bugge Wesseltoft plockar ner bollen och svarar.
– Allt började med att jag frågade Magnus och Dan om de ville spela i en ny pianotrio. Jag ville ha ett kollektivt projekt där alla är med och komponerar. Det är alltså inte min musik. Det är vår musik. De nappade och första giget var i Bergen i Norge juni 2018, säger den fantastiska klaviaturspelaren och komponisten från grannlandet i väster.
– Det var första testet. Många tror att det var jag och Dan som tog in en pianist för att fortsätta någon slags EST-grej Men det var absolut inte så, säger Magnus Öström.
Första skivan heter Reflections & Odysseys och den släpptes 2019. Därefter kom Space Sailors 2020 och den tredje studioplattan Valleys and Mountains kom 2023. De har dessutom släppt två Liveplattor. 2019 kom EP:n Live on Earth digitalt som spelades in under Rymdens turné 2019 och året efter släpptes Live in Umeå.
De har även släppt en skiva med KORK – det vill säga Kringkastingsorkestret, den norska radioorkestern. Albumet släpptes den 24 februari 2023 och är en kraftfull fusion av jazzens frihet och orkesterns dynamik.
Men snart är det dags för bandets fjärde studioplatta.
– Vi släpper en ny skiva nästa år. Målet är att den ska släppas i hösten 2026, säger Bugge Wesseltoft som nyligen släppt en egen platta. Men trots att det inte är skivsläpp förrän om drygt ett år så börjar tankarna redan att gå mot nya plattan.
– Det finns små idéer men vi får börja jobba med det snart, säger Bugge Wesseltoft.
Dan Berglund berättar hur det brukar gå till när det blir skarpt läge.
– När vi bestämt oss för att spela in en ny skiva träffas vi och repar två eller tre dagar. Då väljer vi de låtar vi tror funkar. Sedan väljer vi antingen en ny period när vi repar eller så väljer vi att spela in, säger basisten.
Att det är ett kollektivt projekt märks inte minst på låtarna och vem som har skrivit dessa. Alla i bandet är med och gör låtar.
– Så är det även om Bugge skriver mest. Framför allt i början. Men alla skriver egna låtar och sedan har vi även gjort lite tillsammans. Det är väldigt kul, säger Magnus Öström.
När killarna sinsemellan snackar om hur låtarna blir till klickar skratten i rummet.
– Jag skriver väldigt enkla låtar. Dan skriver halvvanskliga låtar och Magnus skriver väldigt vanskliga låtar. Det är sju sidor som vi måste lära oss och när vi har gjort det så kan vi börja spela och leka lite, säger Bugge och skrattar hjärtligt.
– Men Mountain är inte så svår. Den är ju bara på en sida, försvarar sig Magnus Öström.
– Två sidor, nej tre faktiskt, kontrar Bugge och förklarar hur han själv gör.
– Mitt mål är att allt ska vara två partier som får plats på en sida. Sen är den 29 minuter, hahahaaaa.
Och det är också i samband med skivinspelningar som bandet träffas och repar.
– Man kan säga att vi repar inför skivor, säger Magnus Öström.
Väl i studion går det fort.
– Vi är cirka tre dagar i studion. Vi spelar ju in live. Det är bara att spela, förklarar Bugge Wesseltoft.
– Ibland kör vi några pålägg om man vill göra något extra. Och sedan mixas musiken, fortsätter Dan Berglund.
Mixningen är dock något som de överlåter med varm hand.
– Det är Åke Linton som har varit och spelat in och mixat allt än så länge. Han är som en fjärde medlen. Han jobbar med ljuddesign. Det känns tryggt att ha honom med, säger Magnus Öström.
När denna artikel läggs upp så är det dags för bandet att köra sitt andra gig på Montmartre.
– Sen har vi några roliga gig i september. Tre i Tyskland och ett på en festival i Istanbul i Turkiet, säger Magnus Öström.
Annars har det varit ganska tunnsått med konserter med Rymden den senaste tiden.
– Vi har haft lite uppehåll. Jag har bland annat gjort lite filmmusik och jag har som sagt släppt en ny platta i mars och är ute med den. Och ni har haft mycket annat, säger Bugge Wesseltoft och nickar mot sina bandmedlemmar.
– Men dom första två åren turnerade vi en hel del. Vi har säkert gjort 200 gig.
Jag frågar vad som är roligast. Att spela live eller jobba i studion.
– Det är efterfesterna såklart, svarar Magnus Öström snabbt och skrattar.
– Det är skoj både ok men på olika vis, tycker Dan Berglund.
Med en timme kvar till konsert serveras middagen till bandet. Jag hinner dock fråga hur mycket improvisation det är på konserterna jämfört med låtarna på skivorna.
– Vi leker mycket under konserterna, säger Dan Berglund och får medhåll av Magnus Öström.
– Det gör vi mer och mer tycker jag. Låtarna finns ju där men vi är lite friare nu. Och det är fantastiskt när det kan gå åt det hållet, när man kan släppa lite mera. Rymden är en kul resa, säger trummisen och jag lämnar dom så att de kan äta och förbereda sig.
Väl inne i konsertsalen bänkar jag mig längre bak. En del har redan varit där en bra stund och ätit, resten kommer efterhand och när klockan är 20.00 så är det fullt. Biljetterna är slutsålda sedan länge. Och när bandet kommer in så möts de av vänliga applåder och en och annan busvissling. Konserten inleds med de tre första spåren på den senaste skivan, The Hike, A Walk In The Woods och Milam Bardo och första set avslutas med Pitter Patter från debutplattan Reflections and Odysseys. Och det är galet bra. Lugna partier varvas med kontrollerat larm och det märks tydligt att bandet är rejält på gång. Och ljudet ut är perfekt. Basen pumpar exakt till Magnus Öströms ibland enkla plinkande till grymt larmande på trumskinnen. Och sedan har vi den gode Bugge Wesseltoft. Han kör sitt race och spelar och skrattar sittandes och ståendes om vartannat.
Och om första set var bra så var det andra bortom sans och reson. Här släppte bandet loss med allt vad de hade. Setet inleddes med ett pianosolo och Terminal One från Space Sailors. Och samspelet var briljant. Inte ens en kraschad pedal till bastrumman stoppade bandet. Någon minuts improvisation av Dan Berglund och Bugge Wesseltoft löste detta till publikens jubel. Och sedan följde ett stycke jazzreggae som påminde om den dubbade reggaen som var hetare än solen för ett antal år sedan. Därefter var det gasen i botten bara för att sedan lunga ner sig till nästan minimalistiska mått. Och sedan small det igen. Songs From The Valley, Himmel, The Mountain varvade i tempo och experimentlusta från samtliga i bandet, Inte minst Bugge Wesseltofts om såg ut att spela i trance emellanåt. Lugnare blev det inte förrän extranumret Ro bjöds till publiken som bjöd tillbaka med stående ovationer, busvisslingar och jubel.
Det här är något som går utöver det mesta. Och det är Rymden. Det går liksom inte att jämföra med något annat. Det vore lika orättvist mot bandet som de man jämför med.
Så. Med det sagt. Grattis till de som lyckats får biljetter till kvällens gig på Montmartre och lika stort grattis till de i Tyskland och Turkiet som får se bandet live till hösten.
Vi andra lär få vänta till efter skivsläppet hösten 2026. Sedan lär det bli turné igen och undertecknad kommer att boka biljett direkt.
