Lundabandet Konkarong släppte i lördags en ny platta – Yellow Butterflies. Det är inte en fysisk cd eller lp utan den har bara lagts ut på ett antal digitala plattformar. Keyboardisten Robert Tjäderkvist förklarar varför:
– Jag och Sofi har diskuterat fysisk platta fram och tillbaka. Det är det vi helst lanserar, men samtidigt är det så få som köper skivor idag att man går back. Förr skickade man åtminstone ett ex till klubbarna, men nu vill inte de heller ha musiken fysiskt. De tycker det är omständligt när musiken ändå finns digitalt att tillgå.
Yellow Butterflies består av sju låtar där alla, utom en, är fem till sex minuter långa. Titelspåret som inleder skivan inleds med Sofi Hellborgs sax och sång. Det är ett distinkt afrikanskt sound från första tonerna och sedan hela skivan igenom. Roberts keyboard i slutet av titellåten låter i mina öron som oljefat. Jag frågar honom om det är så han har tänkt.
– Exakt, men med lite syntig touch! svarar han.
Låtar med sång varvas med låtar utan sång. I låten Lundabag dominerar Magnus Lindebergs gitarr, Sofis sax är lite mer återhållsam. Överhuvudtaget tycker jag att Magnus får lite mer utrymme på denna platta än på debutskivan.
Debutskivan, som släpptes på Periferi Records i december 2021, hade delvis skämtsamma titlar, som Konka runt och Doing da Klinkeding. Jag tycker att den nya plattan är allvarligare. Titeln Hoping For A Better Day låter som en kommentar till vår oroliga nutid. Och i Troubled Waters sjunger Sofi “Let’s keep together and fight for better”.
I lördags var det releasekonsert på Mejeriet i Lund. Jag var där med en kompis. Sofi Hellborg berättade att texten till Yellow Butterflies bara kom till henne en dag. Det var först efteråt som Robert nämnde för henne att gula fjärilar i vissa kulturer står för tro, hopp och förändring. Den symboliken passar väl in på den nya plattan.
Men tro inte att låtarna tyngs ner av allt allvar. Det svänger fortfarande rejält om Konkarongs afrojazz. Frank “Frallan” Nilssons intensiva trummor och Salieu Dibbas fenomenala slagverk håller energin uppe och basisten David Andersson, som är ett nytillskott i bandet, ger ett viktigt bidrag till det sköna soundet.
I lördags kväll var Konkarong förstärkt med Sofi Hellborgs vuxna barn Noa och Wiya Hellborg på sång. Det var mycket kärlek på scenen de tre emellan. “Finns det en större lycka än att få stå på scen tillsammans med sina älskade barn?” frågade Sofi retoriskt i mikrofonen mellan två låtar.
Som det ofta blir på konserter var låtarna betydligt längre än på skivan. Det gavs mycket utrymme för solon för var och en. När Magnus Lindeberg fick feeling med sin gitarr spelade han, precis som förra gången jag såg bandet, med hela kroppen. Härligt att se.
Mot slutet av den två timmar långa konserten fylldes dansgolvet på, så det blev två extranummer. Efter det blev det fest med DJ, men då satt jag och min kompis i bilen på väg hem till Helsingborg. Robert berättade dagen efter att det blev efterhäng till fyra på morgonen…
Text, foto, film: Christer Åkerlundh