Profil: Mattias Svensson

Av Kary Persson
september 1, 2023

Mattias Svensson är en av landets mest eftertraktade jazzbassister. Musiken har tagit och tar fortfarande honom runt i världen men basen, om uttrycket tillåts, är i Sverige. Och sedan helt nyligen är han tillbaka i sin födelsestad Landskrona. Jazzporten träffade honom mellan en repa och ett gig för några veckor sedan.

Vi befinner oss i Ystad och den årliga jazzfestivalen som vi skrivit om tidigare. Undertecknad sitter tillsammans med Mattias på en bänk strax intill torget mitt i staden. Sidan om står hans bas.
– Jag ska lira med Jan Lundgren Trio och Deborah Brown på Ystad Teater. Vi har precis repat hemma hos Jan, säger han och berättar om samarbetet med Deborah Brown.
– Det började med att hon var gäst på vår skiva Plays the music of Victor Young. Tror det var 2001. Efter det har vi gjort några turnéer. Senast var i Grünewaldsalen på Stockholms konserthus för några år sedan.

Mattias Svensson möter upp med Jazzporten för ett snack i Ystad.

Är det hennes eller Jan Lundgren Trios låtar ni spelar?
– Både och. Vi gör låtar som hon känner sig bekväm med.

Mattias Svensson tillhör de som spelat flest gånger i Ystad.
– Jag var med redan första året. Jag tror faktiskt att jag har varit med alla åren fram till pandemin. Så jag kan festivalen, säger han och skrattar.
– De flesta gånger har jag spelat med Jan Lundgren. Men förra året var det med mitt eget grejs. Jag har även lirat här med Viktoria Tolstoy, bland annat som duo. Jag gillar att spela duo.

Mattias spelar i en duo tillsammans med Victoria Tolstoy på karnevalen i Landskrona 2008.

Grejs?
– Jag hade ett projekt förra året. En kvintett med Bill Mays på piano, Morten Lund på trummor, Viktoria Tolstoy sjöng och Pascal Schumacher från Luxemburg spelade vibrafon. Det var fantastiskt roligt och jag hoppas det kan komma mer av detta.

Samarbetet kan även resultera i en platta.
– Trion utan Pascal och Viktoria spelade in i Köpenhamn dagarna innan och detta kommer nog att komma ut som trioskiva vad det lider.

Mattias Svensson är född och uppväxt i Landskrona men har de senaste åren bott utanför Stockholm. Men nu har kosan åter styrts söderut.
– Jag flyttade faktiskt tillbaka till Landskrona i början av augusti. Min mamma gick bort i våras så nu har vi flyttat in i mitt barndomshem. Dessutom går barnen på min gamla skola. Vi ska se om det funkar. Vi tar en termin i taget.

Någon större betydelse rent spelmässigt har det inte om han bor i Stockholm eller Landskrona.
– Jag spelar med dom jag spelar med i alla fall. Men det blir hursomhelst inte sämre eftersom många av dom jag spelar med är baserade i Skåne.

Mattias Svensson växte upp i ett hem med mycket musik. Det var dock inte så värst mycket jazz
– Nej, inte under min tidiga uppväxt. Då var det mer klassisk musik. Min mamma var lågstadielärare och hon sjöng mycket både i hemmet och i skolan. Hon spelade också, både gitarr och piano till skol- och husbehov.  Pappa spelade lite fiol.

En annan som han spelat i duo med är Filip Jers.

När kom då jazzen in i bilden?
– Hmmm… det är svårt. Utanför hemmet var det mycket glamrock när jag var liten. The Sweet, Slade och Deep Purple var några av favoriterna. När jag sedan kom upp i 12-årsåldern så blev det mer soul och funk och då började jag även att köpa skivor på Record Stuff i Landskrona. Och det var väl med den musiken som jag började höra jazziga toner. Sakta drogs jag mot band som Weather Report och Yellow Jackets.

Idag är det mycket jazz som kommer ur högtalarna när han inte spelar själv.
– Jag lyssnar mycket på artister som Charles Mingus, John Coltrane, Herbie Hancock och Bill Evans, men även fortfarande väldigt mycket på soul och funk.

Att han inte bara lyssnar på de stora bassisterna beror en hel del på att han själv behärskar mer än basen.
– Jag började faktiskt spela piano. Jag tog lektioner av Ebba Björksten, Hacke Bjökstens mamma, men det visste jag ju inte då. Sen hade vi ju massor av instrument hemma.

Men varför blev det bas?
– Vi var två gitarrister i ett rockband i stan men vi hade ingen bassist. Så då började jag spela bastoner på gitarren. Min kusin, som hade fått in mig på soul och funk, undrade en vacker dag varför jag inte helt sonika började spela bas, eftersom jag ändå spelade bas på gitarren och dessutom lyssnade så mycket på basspelet på mina funkplattor. Således gick jag och köpte min första riktiga elbas när jag var 15.

Och när kom kontrabasen in i bilden?
– Det var när jag var 18 år och jazzen tog allt mer plats. Sen flyttade jag till Malmö och där fanns mer jazz än i Landskrona. Det var väl polarna där som tyckte att det var coolare med kontrabas och då blev det mer av det, säger Mattias och skrattar åt minnet.

Jan Lundgren, Mattias Svensson och Zoltan Csörsz Jr på Montmartre i Köpenhamn den 30 november 2018.

Mattias Svensson tillbringade även en period i New York.
– Det är jazzens huvudstad. Jag pluggade bas där och flera av lärarna var legendariska. Det var häftigt att hänga vid bardiskarna på jazzklubbarna och morsa på storheter.

Vi slänger in frågan vad han tror han hade gjort om han inte satsat på musiken.
– Jadu, det är en bra fråga. Jag är intresserad av historia och jag älskar naturen. Kanske hade det blivit något sådant.

Har du någon dold talang?
– Den frågan är inte heller lätt att svara på, säger Mattias och tänker efter en stund.
– Det ska vara att min fru undrar hur jag ibland lyckas trycka in så mycket matvaror i kylen. Och så lyckas jag ibland få till riktigt dåliga ordvitsar.

Han har dock inga direkt på lager. Istället berättar han om vad som händer under hösten.
– Det blir en del med Viktoria Tolstoys band. Sedan kommer Viktoria och Vivian Buczek att ge sig ut på turné med Claes Cronas trio och då kommer vi både till Helsingborg och Malmö. Jag ska till Finland med Jojje Wadenius och spela lite med Lill Lindfors. Det ska arbetas vidare på min trioplatta och i december blir det en julturné med Hannah Svensson.

Det låter som mycket resande. Hur många hotellnätter blir det på ett år?
– Det är svårt att svara på. Det är olika. Det har varit mindre sedan pandemin. Det blir sällan mer än två veckor på raken.

Vi frågar honom om vad som är det roligaste med att spela musik på den absolut högsta nivån.
– Det är när man tillsammans med sina medmusikanter kommer in i tillståndet att man knappast finns. Det är ett svåruppnåeligt men fantastiskt tillstånd. Det kan vara på en stor scen med stor publik men också på en liten scen med få människor eller rent av i en studio eller hemma i ett vardagsrum, säger Mattias och funderar en stund.
– Sen är det fantastiskt roligt med det sociala runt i kring… att vara ute med banden man spelar i och umgås med. Turnerande är kul. Och inte minst den energin man får tillbaka vid en konsert.

Som den professionella musiker han är så måste han öva även när han är hemma. Men detta är inget problem.
– Nej, tvärt om. Ungarna, 7 och 8 år, älskar när jag övar. Jag får aldrig vara i fred, säger han och skrattar.

Mattias är utbildad musiklärare och har även undervisat på folkhögskola. En institution som han anser vara viktigt för den unga generationen som ska ta över jazzscenen en vacker dag. Därför blir han beklämd när han hör att det kommer att skäras ner rejält på folkhögskolorna från statligt håll.
– Jag har själv varit både elev och lärare på Sundsgårdens folkhögskola söder om Helsingborg. Det är på många sätt den mest fantastiska skolform som finns eftersom det är så fritt. Du går där för din egen skull. Du har i regel inga yttre krav på dig. Man går där för att man har ett visst intresse och då är det en fantastisk skolform där man kan utvecklas i sin egen takt. Man kan söka upp och förhoppningsvis finna människor på olika nivåer som håller på med det man gör fast på olika sätt. Att landa i sin utveckling på ett skönt sätt som jag inte tror finns på många andra ställen. Det är viktigt att folkhögskolorna får finnas kvar.

Med detta tackar Jazzporten Mattias och ser fram emot såväl gig som nya plattor.