Mysig duojazz med Anna Pauline och Richard Hauer

Av Kary Persson
augusti 24, 2024

Vill du lyssna på något mysigt? Då har du något att se fram emot. Sångerskan Anna Pauline (Andersson) och gitarristen Richard Hauer släpper en skiva – Black Coffee – den 8 februari nästa år. Det bjuds på vackert smäktande gitarrspel som ackompanjerar Anna Paulines jazzstämma. Kul är att hon varierar med att sjunga på olika språk. Det visar hennes bredd.
– Jag älskar språk och har bott i England, Frankrike, Skottland och Danmark, säger Anna Pauline.
– Varje språk har sin charm och vi ville sjunga låtarna på sitt originalspråk.

På skivan hörs såväl klassiska jazzstandards som eget material.
– Vi har helt enkelt spelat in låtar som vi tycker om, musik som vi känner för. Vi gjorde det under pandemin och nu är vi äntligen här.

Till en del av låtarna har de bjudit in andra musiker.
– Vi bad Jan Sigurd och Anna-Lena Brundin att lyssna på våra första inspelningar och de gillade vad de hörde men tyckte vi skulle ha fler musiker. Därför är Mathias Heise (munspel), Håkan Andersson (dragspel), Filip Runesson (viol mm) och Tomas Trulsson (saxofon) med på några av låtarna.

Det är inte första skivan Anna Pauline och Richard Hauer gör tillsammans.
– Vi har gjort en skiva vi gjort gemensamt, men Richard är kompmusiker på min första EP. Vi kör till och med två av de gamla låtarna i ny tappning på den nya skivan.

Anna Pauline Andersson

Skivan, som kort och gott heter Black Coffee släpps alltså inte officiellt förrän den 8 februari nästa år.
– Vi visste inte riktigt när vi skulle släppa den, när vi skulle ha tid. Men eftersom jag ska spela en hel del i höst så har jag med några ex för den som är intresserad. Officiell skivrelease blir på Victoriateatern i Malmö den 8 februari 2025, säger Anna Pauline och ler.

Skivan då?
Jodå. Titelspåret inleder och då bjuds lyssnarna på blues. Därefter blir det mjuka och kärleksfulla tolkningar, bland annat av Fragile som blev en stor hit med Sting, innan vi bjuds på två spår skrivna av Anna Pauline. Det nionde spåret, No Moon At All svänger rejält och skivan avslutas med en skön tolkning av What a Wonderful World. En värdig avslutning på en såndär härlig lagomplatta.