Den 13 oktober i år släppte Tonbruket sin sjätte helt egna fullängdare – Light Wood, Dark Strings. Den är lugnare och mörkare än de tidigare skivorna. Man känner dock omedelbart igen trådarna av musik som skapas av bandet och som formar ljudbilden. Det är en jäkligt bra platta.
– Tack så mycket. Vi fick en idé om att ha mindre teknik på denna plattan. Vi ville göra något annorlunda, säger Dan Berglund.
Väl på scenen blir det dock såväl lugnt och näst intill akustiskt som full rulle. Den 8 november fyllde de Victoriateatern i Malmö, för vilken gång i ordningen vet undertecknad inte. Och ingen lär ha blivit besviken. De tre första låtarna var de samma som inleder skivan. Därefter följde Firts flight of a new bird och Love in it’s splendor.
Efter pausen ökade tempot, tekniken och volymen. Då blev det åka av. Tonability , Music for the sunking, Sinkadus, Light wood, dark strings och Balloons följdes av extranumren Västertorps hjärta och Tarantella. Och det östes på rejält.
– Ja. Vi gillar ju att rocka loss, säger Dan och skrattar.
– Det roliga är att många äldre verkar gilla vad vi gör. Jag trodde först att vi kanske skulle skrämma bort de som är lite äldre men så var inte fallet. Det var många som kom fram efter konserten och sa att de gillade vad de hörde.
Att se Tonbruket är alltid speciellt. Dan Berglund och trummisen Andreas Werliin sitter trygga där bak och pumpar och håller koll medan gitarristen Johan Lindström och Martin Hederos vid sina olika klaviaturinstrument varvar smäckra tongångar och solo med stycken av häftig improvisation.
– Det kanske är så. Jag har hört det förrut. Men det handlar nog mycket om våra personligheter. Sen är det ju oftast basen och trummorna som håller tempo och takt, säger Dan.
Martin Hederos är alltid intensiv på scenen och hans musikaliska lekar med Johan Lindström är briljanta.
– Det är kul med improvisation och jag och Johan hittar varandra bra. Vissa ramar har vi klara med sedan blir det nya övergångar varje kväll. Mycket spontanitet blir det, säger Martin Hederos.
Men ni verkar ändå veta exakt när ni, så att säga, hoppar på igen.
– Ja, det gäller att ha ögonkontakt med Andreas bakom trummorna. Det är han som styr när det är dags att ”åka hem”.
Martin berättar om hur han träffade Dan Berglund och idén om Tonbruket skapades.
– Vi träffades på Grammisgalan 2009. Vi i Soundtrack fick en Grammis för årets grupp och Esbjörn Svensson Trio fick priset som årets jazz. Vi snackade då och sedan ledde det ena till det andra. Och här är vid nu.
Just nu turnerar bandet friskt. Södra Sverige är avklarat och kosan styrs norrut i skrivande stund.
– Vi avslutar höstens turné med Tonbruket i Söderhamn den 18 november. Sen finns det planer på en Europaturné i april. Det kan dock bli några gig till i Sverige innan. Vi får se, säger Dan Berglund.
Vad är då intrycket av detta?
Det är enkelt. Gå och se Tonbruket. Varje gång du har möjlighet.
Och köp skivorna. Inte bara den senaste. De är fantastiska musikaliska utflykter allihop.
Undertecknad längtar redan efter mer.
– Att göra låtar är en ständigt pågående process. När det sedan mynnar ut i en skiva kan jag inte svara på, säger Dan Berglund och poängterar.
– Alla i bandet är delaktiga i musiken. Ibland kommer någon med ett förslag på en låt och ibland är alla med från start. Det är så vi fungerar.
