Vi har tidigare presenterat medarbetare Christer Åkerlundh och nu är det dags att presentera ännu en eldsjäl som brinner för jazzen – Rickard Malmsten. Ni har sett honom i ett stort antal videosamtal med jazzstjärnor från när och fjärran. Han har levt med jazzen, såväl som musiker och arrangör i decennier. Här presenterar han sig själv.
– Så länge jag minns har musiken varit en ständig närvaro i mitt hem under min uppväxt i Landskrona. Mina föräldrar, med sin mångsidiga musiksmak som sträckte sig från Fats Domino, The Beach Boys, Beatles, Powel Ramel, Count Basie till Duke Ellington, formade min musikaliska horisont.
Min far, Christer ”Kitte” Malmsten, introducerade mig till grunderna på dom olika instrumenten som fanns i vårt hem vilket var piano, gitarr och bas.
Utöver att jag fick de grundläggande musikaliska kunskaperna från mina föräldrar, var det kanske ännu viktigare att de gav mig verktygen för att älska musiken. Redan i tredje klass, vid nio års ålder, startade jag och min fantastiska vän Stefan Holm vårt första band på Pilängskolan i Landskrona. Vi turades om att spela olika instrument och skrev våra egna låtar, vilka vi framförde för klassen när vi hade den roliga timmen på fredagarna. Våra lärare uppmuntrade oss också att skriva och spela musik vilket var kul.
Vid den tiden drömde jag främst om att en dag bli kock, men vid elva års ålder hade denna dröm förvandlats till önskan om att bli musiker. Några år senare, i åttonde klass när jag var fjorton, blev jag basist i bandet Desiré på GA-skolan. Vi vann en talangtävling i Folkets Hus i Landskrona år 1988, vilket ledde till att vi fick spela in några av våra låtar i en lokal studio i Landskrona och uppträda på en stor rockfestival på Avenyn i Göteborg, med tusentals åskådare. Det var en fantastisk upplevelse som definitivt gjorde att vi ville upprepa.
Året efter, 1989, sökte och kom jag in på Åhus musikfolkhögskola. Detta blev ett nytt kapitel i mitt liv, där jag kunde dela mitt musikintresse med likasinnade. Skolan antog endast 15 elever, två per instrument per år, bland över 750 sökande. Jag var tacksam att jag blev antagen och som bonus var två medlemmar från vårt Landskronaband Desiré, Per-Axel Johnsson och Christian Holmberg, också med. Med endast 30 elever på skolan bodde vi i internatet vid den idylliska skolan i vackra Åhus. Vi hade varsitt rum, serverad mat fyra gånger om dagen och tillgång till gratis studio och replokal – friheten att i princip leva i musikens värld 24 timmar om dygnet.
Det tog inte lång tid från det att vi anlände till skolan innan en trumslagare i årskurs 2 spelade upp ett klipp med Jaco Pastorius och låten ”Donna Lee.” Jag visste knappt vad jazz var vid den tiden, men jag blev totalförälskad i det jag hörde. Från den stunden blev jag hängiven jazzmusiken och har på något sätt ägnat mig åt denna unika konstform dagligen de senaste 33 åren.
Under det tredje året flyttade vi till en större skola, Glimåkra Folkhögskola, där jag också träffade min fru, med vilken jag nu har tre barn.
År 1994 flyttade vi till Hollywood i Los Angeles, där jag hade möjlighet att studera med många av mina musikaliska idoler som lärare. Sedan dess har jag haft lyckan att arbeta heltid som musiker och kompositör. Tack vare musiken har jag kunnat besöka många länder och städer runt om i världen som jag bara drömde om tidigare. Jag har varit bosatt på fem kontinenter och senast i metropolen Hong Kong i 12 år.
År 2015 startade jag Võsu International Jazz Festival i Estland, vilket nu också är ett andra hem för mig och min familj. Vi har ett hus där och tillbringar somrarna där. Jag är tacksam över att få arbeta med det jag älskar och ser fram emot att fortsätta utvecklas som musiker och kompositör. Det vackra med musiken är att den inte har ett bäst-före-datum, och man kan fortsätta att utvecklas så länge man har passionen kvar.