Den 5 juli drog årets största jazzfest i Norden, Copenhagen Jazz Festival 2024, igång och när dessa rader läggs upp återstår finaldagen, söndagen den 14 juli. Och naturligtvis har Jazzporten gästat ”Byen” som Köpenhamn kallas i folkmun.
I år låg fokus på gratisspelningar såväl i centrala Köpenhamn som på Fredriksberg. Det ska dock sägas att vädret inte var det bästa. Men icke desto mindre så har Jazzporten traskat och åkt runt och dessutom fått en pratstund med två svenska veteraner som spelade på årets festival.
Men först styrdes stegen till Højbro Plads som ligger mellan shoppinggatan Strøget och Gammel Strand och som vanligt så är scenen gladjazzens högborg i centrum. På scen vid 14-tiden stod Kansas City Stompers och sverigebekantingen Lady Lynette (Lynette Koyana Bjerstedt).
Mer svenskt var det tio minuters promenad bort till Kultorvet där Cool Sweetness Sextet med Mårten Lundgren lirade amerikansk västkustjazz a la 1950-talet. Det härliga med Kultorvet är de stora uteserveringarna som jag tror tillhör mysiga Hvide Lam som bjuder på jazz varje dag.
Och det är ju just dessa små och lite större spelningar på gator, torg, små caféer, restauranger och andra hak som gör jazzfestivalen i Köpenhamn till vad den är. Till och med gatumusikanterna, och de är många, lirar mestadels jazz under festivaldagarna.
Jag har i flera tidigare artiklar skrivit om mitt personliga favoritställe, Jazzcup. Denna gång blev det dock bara en snabbvisit då undertecknad passerade strax innan Tango Orkestret skulle börja sitt andra set. Det blev dock bara ett kort snack med fina Pia Saaek som stod i dörren, som vanligt. Och vänlig som hon är så erbjöd hon en plats till Jazzporten vid ingången trots att det var fullt till bristningsgränsen i den kombinerade skivaffären och caféet.
Istället styrdes kosan till en annan favorit, Sofies Jazz Klub på Sofie Kælderen intill kanalen på Christianshavn och som traditionen bjuder så är det utomhus längst med kajen som det bjuds på jazz. Det växelvisa regnandet ställde dock till det en aning men till slut så lyckades Jacob Dinesen och hans för dagen ihopsatta kvartett komma igång och den regntrotsiga publiken fick sitt lystmäte tillgodosett.
Nästa anhalt var en ny erfarenhet för undertecknad. Under Uret är en liten mysig restaurang på Øster Farimagsgade 4, en kort promenad från Nørreport station och här spelas det jazz under festivaldagarna. Dagen till ära är det Anna Pauline Andersson på sång och hennes vän Henrik Bay på gitarr som bjuder på svängig jazz med glimten i ögat.
– Det blir en hel del standardlåtar, och lite franskt och kanske brasilianskt, säger sångerskan från Höganäs då Jazzporten får en kort pratstund med henne strax innan giget ska dra igång. Denna spelning är en av många under den pågående festivalen.
– Jag tror att det är åtta eller nio spelningar i Köpenhamn i år. Detta är den sjätte, säger hon och skrattar.
– Det är dock med olika konstellationer varje gång.
Det är inte första gången de spelar på Under Uret.
– Nej vi spelade här även förra året. Vi har spelat en hel del tillsammans från och till så jag känner mig väldigt trygg med Henrik.
Anna Pauline Andersson är en flitig gäst på jazzfestivalen i den danska huvudstaden.
– Min första spelning på jazzfestivalen var när jag slutat på musikhögskolan 2012. Här är ett enormt utbud. Danskarna är väldigt bra på att sluta upp kring sin jazz. Det är musik överallt. Jag upplever att det är väldigt internationellt och att det satsas mycket på festivalen. Alla hänger på festivalyran och det är underbart.
Att spela på en restaurang eller liknande skiljer sig en hel del mot att spela i en konsertsal. Anna Pauline ser fördelar med båda.
– Det är svårt att jämföra för det är så olika forum. Jag älskar personligen konserter som är väldigt intima och där folk verkligen lyssnar. Samtidigt gillar jag den där festivalyran för folk är så fyllda av endorfiner och spirit.
Under åren har det naturligtvis hänt mycket.
– Ett mycket speciellt minne var när vi spelat på La Fontaine, jag minns inte vilket år det var. Men när vi kom ut därifrån så gick vi förbi en kvinna och jag minns att jag skrattade och sade att det är ju Lady Gaga. Och senare visade det sig att hon var i Köpenhamn och att det var just henne vi sett och då hade hon gått in och jammat. Det var ju attans att man missade det.
Något senare var det dags för Metron till Fredriksberg med sikte på Pile Alé 16 och MG Petersens Familjehave. Och danskare än så blir det inte. För er som inte varit där med som gillar jazz av det traditionella slaget i kombination med rejäl danskt husmanskost så är detta stället nummer ett.
På scenen denna kväll stod Gunhild Carling och delar av hennes familj och det bjöds på en tre timmar lång spelning och stämningen var på topp direkt från start.
– Ja det var helt fantastiskt. Jag hade alla mina instrument med, till och med harpan och jag spelade och spelade. Och i andra sett blev det show med såväl jonglering som stepdans, säger Gunhild Carling som älskar att ha familjen på scenen.
– Så är det och det är något som arrangörerna jättegärna vill ha. Max, min bror, vill jag alltid ha med och även de andra. Min mamma Aina var med och min son Ulf som är 16 år satt bakom trummorna.
Ett bevis för hur kul Gunhild Carling och hennes familj tycker att det är att spela på Petersens Familjehave är att de redan har bokat in en ny spelning.
– Det blir ett nytt gig till nästa jazzfestival. Det är redan spikat.
Gunhild Carling har ett schema som få artister kan jämföra med. Cirka 250 spelningar om året runt om i världen blir det. Ställen som Qatar, Färöarna och Goa i Indien är några som står i kalendern och fler kommer till. Många av spelningarna är dock i hennes nya hemland USA.
– USA har ballat ut totalt, säger Gunhild och skrattar. Jag får komma tillbaka till de flesta ställena plus att nya kommer till hela tiden. Exempelvis har jag spelningar i New Orleans, New York och Las Vegas varje månad.
På fredagen, dagen efter spelningen i Köpenhamn väntade en flygresa till hemstaden San Fransisco. Men det dröjer inte länge innan det blir ett flyg tillbaka till Europa.
– Det stämmer. Jag och familjen kommer att spela på Ystad jazzfestival den 31 juli och även styra upp paraden som går genom staden tidigare samma dag. Det kommer att bli hur kul som helst.
För undertecknads del blev det hemfärd efter Carling-showen och därmed var festivalen över för Jazzporten detta år. Men redan nu ser vi fram emot nästa års jazzfestival som äger rum den 1-10 juli.