I cirka två decennier har Klabbes Bank levererat örongodis så väl på skiva som från scen. Den 30 november var Klabbe med sitt band på en fullsatt Victoriateater i Malmö. Och det var inget klabb alls.
Det härliga med att se Klabbes bank live är att man kommer på sig själv med att le. Och skratta får man när det är dags för Klabbe, eller Klas-Henrik Hörngren som han heter, tar mikrofonen och ska mellansnacka. Det känns som att han inte vet riktigt själv vad han ska prata om.
Den stora behållningen var dock musiken. Spännande, lekfullt, mystiskt, ösigt, lugnt… Kort och gott. Klabbes Bank levererar häftig musik. Och att se de tre blåsarna längst fram turas om att köra är en fröjd. Genomtänkt men ändå fritt.
Det som jag personligen dock tycker är häftigast med Klabbe och hans Bank är att de leker med elektronik, något som jag är svag för. Men än en gång under konserten tänker jag på våra bröder i väst, Norge. Där är dom långt fram i just denna delen. Just elektroniken är en väg som jazzen kan ta, en oändlig väg. Och det är väl just det som är det bästa med jazz. Det finns ALLA varianter, alla bra på sitt sätt.
Men Klabbes Bank är Klabbes Bank. Det hör man direkt. Och på härliga Victoriateatern fick vi naturligtvis höra samtliga låtar (förutom en) från nya plattan Ensamheten. Bandet bjöd dock även på ett par äldre godingar.
Jag ser redan nu fram emot fler spelningar med Klabbes Bank. Var och när som helst. Det är värt varenda krona i inträde.
Bandet på scen:
- Thomas Backman, saxofon, klarinett
- Pontus Hedström, altsaxofon
- Kristoffer Alehed, trombon och gitarr
- Klas-Henrik Hörngren, keyboard
- Joel Fabiansson, bas
- Martin Öhman, trummor och elektronik
- Rasmus Persson, synthesizer och andra effekter
Läs även: