Det blev en stor succé på Folkan i Spånga när den årliga hyllningen till den legendariske jazzmusikern och saxofonisten Arne Domnérus gick av stapeln förra veckan. Kapellmästare, som vanligt, var Jan Lundgren – en musiker som själv upptäcktes av ”Dompan” när han bara var 22 år gammal.
Spånga Folkets Hus var ett viktigt vattenhål för Dompan, som växte upp i området. Denna gång bjöds publiken på en matinéspelning mellan kl. 15.00 och 17.00. Redan vid kl. 14.00 var foajén fullpackad av en förväntansfull publik som längtade efter jazz i Arnes anda.
Jan Lundgren hade satt ihop ett färgstarkt band med sin musikaliska parhäst Mattias Svensson på bas, Klas Lindquist på altsax och klarinett, den evigt unge Ronnie Gardiner (92 år!) på trummor, samt kanske Sveriges mest folkkära jazzsångerska – Rigmor Gustafsson.
Repertoaren bestod till stor del av klassiska jazzstandards från The American Songbook, låtar som Arne Domnérus spelat in under sin långa karriär. Konserten öppnade i kvartettformat med Duke Ellingtons ”Take the A Train”, följt av ”The Midnight Sun Will Never Set”, innan Rigmor Gustafsson äntrade scenen med ”I’m Beginning to See the Light”. Rigmor tolkade låtarna med sin karaktäristiska stil – svängig rytmik, lekfullhet och närvaro.
Mattias och Ronnie jobbade tätt och dynamiskt tillsammans, med stor lyhördhet och imponerande solon när det var deras tur. Jan ledde orkestern med känsla och finess, och visade återigen varför han räknas till landets absolut främsta jazzpianister.
Det blev en varm, nostalgisk och fullsatt matinéföreställning. Jan Lundgren uttryckte dessutom en öppenhet för att ta denna hyllning till Dompan vidare – även utanför Spånga Folkets Hus – om intresse finns.
Text och foto: Rickard Malmsten