2023 har varit lite av ett blåsigt år för undertecknad. Det vill säga att det har varit en hel del jazz med blås, blås av hög kvalitet. Orchestra Six var ett band som fångade mig och Sofi Hellborg gjorde också starkt intryck med sin saxofon i Konkarong. Och nu lägger jag till mer blås. Det är Håkan Nyqvist som leder jazzgruppen Horncraft som i våras gav ut en ny CD – Inside Looking Out – En skiva som han hade den goda smaken att skicka.
Håkan Nyqvist född 1945, har stor erfarenhet av att spela i olika ensembler och försöker ta tillvara de erfarenheterna i sitt eget skrivande. Han var ofta anlitad för att spela trumpet och valthorn i jazzsammanhang sedan mitten på 70-talet och finns med på många inspelningar. Och just jazzen på 70-talet hörs en hel del på Inside Looking Out.
I Radiojazzgruppen medverkade han till exempel med Thad Jones, Mel Lewis, Gil Evans, George Russell, Kenny Wheeler och Carla Bley
I många inspelningar kan man höra Håkans horn, till exempel med Lars Gullin, Monica Zetterlund, Nils Lindberg och en stor förebild är Bernt Rosengren som Håkan spelat med i olika grupper från kvintett till storband.
Valthorn ska enligt uppgift tillhöra de svåraste blåsinstrumenten att spela på. I Horncraft är det två som spelar detta instrument. Eva Tea Lundberg och Håkan Nyqvist själv. Och de gör det bra. Förutom de båda så är följande musiker med på skivan. Erik Palmberg, trumpet och flygelhorn, Örjan Hultén tenor- och sopransax, Sven Berggrén, trombon, Torbjörn Gulz, piano, Filip Augustson, bas och Henrik Jäderberg på trummor.
Jag nämnde tidigare att 70-talsjazzen, den där storbandsjazzen, och den kommer direkt på skivans första spår, New View. Jag vet inte varför men av någon anledning kommer jag att tänka på de hårdkokta deckarna man kunde se på public service-TV på 1970-talet. Jag älskade musiken till dessa mer än deckarna i sig.
Därefter följer låten Passwords och det är lekfullt och taktfast. Den där trumpinnen mot kanten på virvelkaggen går som en metronom genom låten.
Den tredje låten är ett av två spår som inte har Håkan Nyqvists signatur. Det är en fantastiskt vacker tolkning av John Coltranes Naima. Örjan Hulténs saxofonspel är otroligt vackert. Orginalet är en av världens bästa låtar enligt undertecknad.
I låten Episodes får vi höra Håkan Nyqvist själv spela solo och på spår fem, Abundance, får vi känna på Filip Augustsons bas och han kan verkligen lira jazz. Sådär lagom häftigt medan blåsarna stöter fram låten. Sjätte låten – titelspåret Inside Looking Out innehåller även det sköna solon och den näst sista låten är en tolkning av Lars Gullins I´ve seen. Känsliga solon även här.
Det åttonde och sista spåret, Seagulls, är även det en riktigt skön jazzlåt. Och här blir det på något vis extra tydligt hur viktig bakgrunden är när solon spelas. Framför allt hör man det när Örjan Hultén kör ett av sina många fina solon på plattan. Här får vi även ett utmärkt exempel på hur duktig Torbjörn Gulz är på piano.
Sammanfattning.
Att Håkan Nyqvist spelat med så många färgstarka musiker har gjort att han hittat ett eget sound med influenser från flera decenniers olika stilar. Han varvar starka melodier med sköna solon. Det här är helt enkelt en platta som man gladeligen kan lyssna på i hörlurarna. Men den passar kanske bäst på en liten scen i avslappnad miljö. Skivan passar även perfekt som skön bakgrundsmusik när man sitter med den goda boken i favoritfåtöljen. Det är soft utan att bli tråkigt.
