Fyra stjärnmusiker och en änka

Av Christer Åkerlundh
juni 12, 2024

Efter att ha suttit stora delar av dagen är det skönt att stå upp på färjan över till Helsingör.  Jag fixar tågbiljett i kiosken på Helsingörs tågstation och behöver bara vänta i tio minuter innan tåget kommer. 17 minuter senare är jag framme i Ålsgårde, strax söder om Hornbæk, efter att ha färdats förbi frodig lövskog och vackra hus (danskarna kan verkligen bygga snygga villor!)

Kulturhuset Bølgen ligger bara en 200 meter från Ålsgårdes tågstation. Lokalen är enkel – ett  svart draperi som fond där musikerna ska spela, en liten bardisk till vänster och cafébord  med plats för runt 50-60 sittande åskådare. Ska man äta måste maten förbeställas. Jag nöjer mig med en öl från Wibroe.

 Döm om min förvåning när jag får Svend Asmussens änka, Ellen, som bordsgranne… En social  och riktigt färgstark kvinna. Vi har ett långt samtal om jazz. Senare på kvällen skickar hon mig en bild på henne och Svend. Man tackar och bugar!

Jag är spänt förväntansfull. Den här kvällen ska Jesper Hedegaard Sound of Brasil spela och jag gillar, som jag har berättat i ett tidigare reportage, rytmisk musik – därav min förväntan.

Den brasilianska musiken har influerats av både portugisisk musik såväl som amerikanska  och afrikanska musikstilar. Resultatet har blivit en uppsjö regionala särarter – forrist, choro,  tropicalia, maracatu och, såklart, samba och bossa nova.

Jesper Hedegaard är en dansk pianist och kompositör. Han reste första gången till Brasilien som 24-åring i mitten på 70-talet och bodde då hos en basist. Han blev helt tagen när han hörde basisten spela. Där började Jespers egen resa in den rika brasilianska musikvärlden.

Han bosatte sig i landet i tolv år och har tilldelats ett pris, Troféu Caymmi Bahia, efter att ha  hållit en lång rad konserter med brasiliansk musik i Danmark, Portugal och Brasilien.

Ett par minuter över halv nio kommer bandet in. På violin, munspel och sång Alexander Kraglund, på bas brasilianaren Romulo Duarte och på trummor brasilianaren Ale  Damasceno.

De inleder med “Bom dia Mar”, komponerad av basisten Adriano Giffoni, och fortsätter med  Jespers egen komposition “Pao de Cada Dia”, som betyder dagligt bröd, som Jazzporten nedan har lagt ut på Youtube.

Bandet bjuder på många olika rytmer under kvällens två set. Musik komponerad av bland annat Arismar do Espírito Santo, Guilherme Vergueiro och David Feldman. Väldigt njutbart.

Riktigt högt tempo blir det när kvartetten spelar en Baiao, från norra Brasilien. Då är jag glad att jag har kameran på ett stadigt stativ, för mina ben rycks med i rytmen.

 Att höra Alexander Kraglunds munspelssolon är som att vara på en konsert med självaste Toots. Jädrar vad bra han är. Efter ett extranummer, signerad av ingen mindre än Antonio Carlos Jobim, är konserten slut.

Applåderna vittnar om publikens stora uppskattning. Vi har hört fyra riktigt duktiga musiker.  Alexander Kraglund har bakom sig en examen från Rytmisk Musikkonservatorium i Köpenhamn och otaliga konserter med Brasiliens främsta instrumentalister. Romulo Duarte räknas som en av Brasiliens bästa basister. De senaste sex åren har han bott i Danmark.
Ale Damasceno är bosatt i Portugal och har en master i musik och har spelat in flera skivor.

Det här var årets sjätte konsert arrangerad av Hornbæk Jazzklub. Nu tar jazzföreningen  sommaruppehåll, men den 13 september sätter de igång igen. Då med Milton på svenska, med Steen Rasmussen på piano, Josefine Cronholm på sång, Anders Banke sax, Fredrik  Dansgaard bas och Celso de Almeida trummor. Milton är naturligtvis Milton Nascimento. Mer  brasilianskt alltså.

Den 4 oktober spelar Makiko Hirabayashi Trio, den 1 november Grarup All Stars och den 29  november Miriam Mandipira & The Soul Family. Samtliga konserter börjar klockan 20:30, med insläpp 18:30 om man vill äta (förbeställd) mat.

Det är dyrt att vara svensk i Danmark, men jag kan ändå varmt rekommendera ett besök på  Bølgen. Kombinerar man det med ett besök i antingen Hornbæk eller Gilleleje, dit man kanske tar sig med veterantåget från Helsingör, så får man ju en riktigt härlig endagsutflykt.

 Text, foto, film: Christer Åkerlundh