Spritan i Ödåkra utanför Helsingborg är en speciell plats. Och allt mer känd blir den i och med att det arrangeras jazzfestival på området. Årets festival var den fjärde och som vanligt har Ödåkrasonen som numera bor i Paris, den konstnärlige ledaren Björn Ingelstam, med sitt enorma kontaktnät, lyckats engagera musiker från vitt spridda delar av världen.
Årets kanske största dragplåster var amerikanskan Champian Fulton. Hon har 18 skivor i bagaget och den 19:e kommer 2025. Den första plattan släppte hon 2006 och hon spelar regelbundet i hemstaden New York. – Ja, jag kör tre veckor om året på Birdland. En vecka i mars, en på sommaren och en vecka vid jul. Men jag spelar även på andra jazzklubbar, Mezzrow till exempel. Men Birdland är mitt hem, säger hon efter ett bejublat framträdande på festivalens huvudscen.
Det är dock inte första gången hon spelar i Sverige. – Det är första gången jag är i Ödåkra men jag har varit i Sverige flera gånger tidigare. Jag har spelat i Stockholm, Malmö och i Ystad. Det var den första festivalen i Sverige för mig. Men jag har även haft en turné. Den gick så långt norrut som till Piteå, säger Champian Fulton och skrattar. – Jag älskar Sverige. Jag har till och med firat semester under två veckor här. Det var fint väder och vi grillade och åkte båtturer. Det var fantastiskt.
Champian Fulton
Hennes hemmaplan är i New York och nu är hon alltså i Ödåkra. En viss skillnad. Eller? – Oj, jag vet inte. Men så klart. Jag har spelat 21 år i New York. Allt där är väldigt forcerat. Allt går så fort där. Här är allt coolt. Dessutom är publiken i Sverige generellt väldigt artiga vilket är trevligt. De vill inte störa och de lyssnar. I New York är det mera tryck och publiken hörs mer där.
Champian är en fullblodad swingartist. Jag frågar henne vad hon lyssnar på själv? – Jag älskar Count Basie. Jag lyssnar på honom jämt. Men jag lyssnar även på Dinah Washington, Charlie Parker och jag älskar Erroll Garner och Red Garland.
När hon föddes så satte hennes pappa på en Charlie Parkerlåt så fort hon var nyfödd. Allt för att hon skulle få med sig honom i hela sitt liv. – Det stämmer. Charlie Parker ligger mig extra varm om hjärtat.
Musiker från fyra världsdelar Champian Fulton var dock långt ifrån den enda musikern från utlandet. Här blandade sig musiker från Italien, Israel, England, Frankrike, Danmark, Australien med ett stort knippe svenska ess. Och med publiken. Det är en charmig detalj att musikerna på Ödåkra Jazzfestival gärna blandar sig med publiken och till och med spontangästar scenen om inspirationen kommer.
Lite smolk i glädjebägaren var vädret på den första festivaldagen. Kraftiga regnskurar varvades med uppehåll fram till kvällen då det lättade. Lördagen blev dock perfekt – på alla vis. Som vanligt började denna dag med en New Orleansparad från tågstationen till festivalområde några hundra meter bort innan jazztonerna åter fyllde himlen över det lilla samhället.
Nedan har jag samlat ett gång bilder på ett flertal av artisterna och deras framträdanden.
Björn Ingelstam mellan två skurar just innan Ödåkra Jazzfestival drog igång för den fjärde gången.Det börjar likna en tradition att Sven Erik Lundeqvist och hans medmusikanter Simon Petersson på bas och Olle Dernevik på trummor inleder festivalen. Bra där – fortsätt med det.Därefter blev det gipsyjazz med Adrien Chevalier på violin och sång, Roberto Gervasi på dragspel, Michael Valeanu på gitarr och Alex Gilson på bas.Den smarta placeringen av scenerna gör att man praktiskt taget bara behöver vända på sig för att se huvudscenen. Först ut på denna var Snorre Kirk Europena Quartet. Snorre Kirk på trummor, Giacomo Smith på sax, Joe Webb på piano och Anders Fjeldsted på bas.Hillel Salem på trumpet och Hampus Adami på trombon tillhör de hetare i Europa just nu. Tillsammans med Calle Brickman på piano, Simon Petersson på bas och Andreas Svendsen vid trummorna bjöd på jazz som luktgde New York på 1950-talet.Bohuslän Big Band hyllade den fantastiske trummisen Max Roach.Det fanns ett fåtal som trotsade regnet och stillade sin hunger.Och som sig bör var Röda Korset på plats. Jag tror dock att de kunde njuta av musiken istället för att ta hand om besökare som behövde hjälp.Joe Webb vid pianot bjöd tillsammans med Will Sach på bas och Francesco Ciniglio vid trummorna på häftig jazz. Här var det internationellt värre. Storbritannien, USA och Italien kommer musikerna från.Det franska trumpetesset Jerome Etcheberry leder en internationell supergrupp av musiker specialiserade på New Orleansjazz och Swing. Förutom Jerome såg vi Adrian Cox på sång och klarinett, Hans Ingelstam på trombon, Calle Brickman vid tangenterna, Alex Gilson på bas och Olle Dernevik på trummor.På lördagen sken solen från en molnfri himmel. En perfekt inledning på festivalens andra och sista dag var New Orleansparaden från stationen till festivalområdet. På bilden förbereder sig Björn Ingelstam med bastuban (enda gången om året som han spelar på den) och Hillel Salem på trumpet.Efter paraden inleddes musiken med International Gypsy All Stars. Giacomo Smith på klarinett, Adrien Chevalier på violin, Michael Valeanu på gitarr, Roberto Gervasi på dragspel och Alex Gilson på bas.
Ett nära och intimt gig bjöd Rebecca Bergcrantz på tillsammans me Sven Erik Lundeqvist vid pianot, Simon Petersson på bas och Olle Dernevik vid trummorna. Det var Jazzportens medarbetare Christer Åkerlundh som filmade.Ilan Salem är en flöjtmästare från Israel och en av de största i världen i sitt hantverk. Han tog med sin originaljazzmusik till Ödåkra. Hans sextett består, förutom av honom själv, av följande. Hans son Hillel Salem på trumpet, Hampus Adami på trombon, Franck Amsallem vid pianot, Matthias Petri på bas och Francesco Ciniglio bakom trummorna.Ilan SalemDet dansades också på jazzfestivalen.Klarinettspelaren Adrian Cox från England är ofta i Sverige och det är inte första gången han lirar i Ödåkra. Här är han tillsammans med Joe Webb vid pianot och Will Sach på bas.Om fredagsvädret var sisådär så var det betydligt behagilgare på lördagen.Att det var trevligt tyckte inte minst Jazzportens medarbetare Christer Åkerlundh som gästade festivalen med sina gamla klasskamrater Leif Kristensson, som idag bor i Örkelljunga, Gerhard Otterstadh (Stockholm) och Roland Asplund (Stockholm). Notera att de har en tröja för varje år. Michael Valeanu Quartet bjöd på jazz med inslag av funk och fusion. I bandet spelade Michael Valeanu gitarr, Calle Brickman piano, Matthias Petri bas och Francesco Ciniglio trummor.För den näst sista akten på huvudscenen stod Dave Blenkhorn Jazz & Blues Band. Dave Blenkhorn på gitarr, Björn Ingelstam på trumpet, Klas Lindquist på sax, Joe Webb vid pianot, Will Sach på bas och Olle Dernevik på trummor.Jerome Etcheberry Swingtet avslutade på Bryggeriscenen och de bjöd på swing av klass. På scen: Jerome Etcheberry på sång och trumpet, Roberto Gervasi på dragspel, Simon Petersson på bas och Michael Valeanu på gitarr.Avslutningen, det vill säga All star konserten där majoriteten av samtliga musiker var på scenen i omgångar var magnifik i den vackra sommarkvällen.Björn Ingelstam, som gjort ett fantastiskt jobb tillsammans med resten av gänget i organisationen runt festivalen, inklusive alla duktiga volontärer, börjar redan nu planera för en ny festival 2025. Och den ser vi på Jazzporten fram emot med nyfikenhet och glädje. Stort tack för allt.
