I år firade jazzfestivalen i Ödåkra femårsjubileum, något som cirka 600 jazzälskare hyllade tillsammans med vädergudarna. Delar av artisterna har vi sett tidigare precis som den traditionella paraden med pom-pom och marschmusik i bästa New Orleansanda.
Men så klart dök det upp ett knippe fantastiska musiker som den gode Björn Ingelstam lyckats engagera. Vi såg bland annat skönsjungande Emmalisa Hallander och souljazzpianisten och sångaren Sören Baun som tolkade Beatleslåtar på sitt alldeles egna vis. En av flera höjdare på fredagen.
Senare på kvällen bjöd Trisha Boutté på äkta New Orleansfeeling tillsammans med Chris Tanner Quartet innan det var dags för fredagens höjdpunkt i undertecknads öron. Då gick den musikaliska resan från New Orleans till New York. Från stora scenen fick publiken se Bröderna Tomas och Daniel Franck tillsammans med pianisten Calle Brickman och den eminente batteristen Andreas Svendsen. De bjöd på såväl balad som på stenhård bebop och hard bop. Fullständigt lysande.
Fredagskvällen avslutades med ett kul gig av TJ Johnson som med sin distinkta röst, personliga scennärvaro och den eviga glimten i ögat bjöd på sig själv.
På lördagen var det dags för parad. Som vanligt leddes den av Helsingborgs Drumcorps och pom-pomflickor som tillsammans med en en liten svans av publik som följde tåget på den korta promenaden till Spritan. Väl där bjöds det på underhållning innan fredagskvällens finalist, TJ Johnson, som första musikant, intog stora scenen och bjöd på lika mycket skratt som svängig musik.
När solen stod som högst på himmelen var det Mimi Terris tur att underhålla den allt mer tilltagande publiken. Till skillnad mot giget i Arild för ett par veckor sedan då hon bjöd på brasilianska rytmer så fick hon igång publiken med sina mer jazziga toner. Och tillsammans med fantastiskt duktiga Ambassadors, bestående av Sven-Erik ”Svempa” Lundekvist vid pianot, Simon Petersson på kontrabas och Olle Dernevik bakom trummorna, blev det ett fartfyllt och kul framträdande.
Efter detta blev det en kort paus i musiken då Rotary-Kärnan i Helsingborg delade ut ett stipendium till den unge lovande trombonisten Hjalmar Nordqvist som därefter spelade tillsammans med Steen Hansen, även han på trombon.
Strax efter klockan 16 var det än en gång Emmalisa Hallander som bjöd på vackra toner, denna gång från bryggeriscenen. Med sig på scenen hade hon den skicklige gitarristen Honey Boulton.
Sedan var det dags för den humoristiske Adrian Cox som bjöd på show tillsammans med Björn Ingelstam Sextet. Traditionellt och svängigt var det innan fredagens höjdpunkt, Tomas och Daniel Franck med medmusikanter. Denna gången bjöd dom på en dryg timmes häftig jazz från den mysiga och lilla bryggeriscenen.
Om det var New Orleans till New York på fredagen så var det returresa på lördagen då Trisha Boutté med sitt karakteristiska korta rosa hår tog lyssnarna tillbaka till södern.
Kvällen avslutades med den italienske pianisten Luca Filastro (som även spelade på fredagen). Han har gjort sig ett namn som en av Europas främsta utövare av stride piano och klassisk swing och är ofta kallad ”den italienska Fats Waller”
Som traditionen bjuder avslutade jazzfestivalen med en ”All Star Finale” som flyttades från stora scenen till bryggeriscenen.
– Anledningen att finalen flyttades till Bryggeriscenen var för att skapa närmade kontakt med publiken och få en intim känsla mellan musiker och åskådare. Bryggeriscenen inbjuder till en mer vi-känsla av upplevelsen. Man kan gå fram och ta på musikerna om andan skulle falla på, säger Stefan Ed, ordförande i arrangerande Ödåkra Jazz.
Av naturliga skäl är han trött men nöjd sedan han tillsammans med volontärerna, cirka 25 mycket duktiga jazzälskare, städat upp efter festivalen.
– Årets festival var för oss i föreningen mycket lyckad. Det märker vi framförallt av publikens reaktioner. Vi får en väldigt positiv feedback. Både muntligt och den positiva stämningen vi upplever från publiken. Det blir många superlativ att ta in, vilket är jätteskoj och behövs eftersom det ligger mycket ideellt arbete bakom Ödåkra Jazzfestival, säger ordföranden.
Han är även nöjd med publiksiffran men till nästa år siktar de högre.
– Vi är nöjda med publiktillströmningen och beräknar cirka 600 personer sammanlagt under två dagar. Vi har märkt ett ökat antal besökare från Danmark, Norge och övriga Europa. Men önskar såklart att ännu fler hittar till vår festival. Roligast är alla de positiva spontana reaktioner vi får och ser av publiken under festivalen. Och att musiken håller så pass hög nivå lilla orten Ödåkra. ”Tänk att detta sker i denna lilla byhåla”, var det flera som sa till mig, säger Stefan Ed och skrattar.
Planeringen inför nästa års festival är redan igång. Björn Ingelstam är ansvarig för samtliga bokningar och som vanligt dök han upp på de båda scenerna med jämna mellanrum.
– Men det blir annorlunda nästa år. Då tänkte jag göra ett gig. Sedan funderar jag på att ha ett stort barbecue med New Orleans-tema. Det hade varit najs, säger han och skrattar.
Avslutningsvis konstaterar jag att Ödårka Jazzfestival är sig lik. Vissa namn dyker upp mer eller mindre varje år samtidigt som nya dyker upp. Personligen tycker jag att Bröderna Franck och medmusikanter är årets absoluta höjdpunkt. Världsklass. Kul också att se hur Mimi Terris bjuder publiken på sig själv och får igång sina medmusikanter.
Ser redan nu fram emot nästa års festival.
Nedan följer ett gäng bilder samt ett videoklipp från en av låtarna som bröderna Franck bjöd på.
Tack för i år.