Torsdagen den 23 april
Idag har det minsann varit full rulle. Efter den bastanta hotellfrukosten bestående av såväl bacon och korvar som äggröra och goda bullar med ost och skinka så gav jag mig iväg till ännu en frukost. En pressfrukost där arrangörerna av Jazzahead! presenterade dagens program för de 20-talet morgonpigga journalister och fotografer som var på plats.
Därefter gästade jag en mycket intressant paneldiskussion om musikutbildningen i Sverige. Faktum är att detta är något som vi i Sverige ibland tar för givet men det är något vi ska vara både stolta för och rädda om. I en tid av krig, pandemier, miljöförstöring och gud vet vad, så är det fantastiskt att vi i Sverige har musikutbildningar (bland annat med jazz) från det att barnen är små och går på diverse kulturskolor, till inriktningar på gymnasieskolor till folkhögsskolor för de äldre och sedan musikhögskolor som är mer inriktade på individer. Allt detta under det statliga paraplyet. Det är minsjäl stort och något som är väl värt att kämpa för.
Direkt efter var det så kallat speedmeting. Vid detta tog undertecknad av sig journalisthatten och iklädde sig rollen som ordförande i Jazz i Landskrona. Det fungerade som så att musiker och en del managers gick från bord till bord tillsammans med företrädare för jazzklubbar och föreningar. Allt för att knyta kontakter och i framtiden eventuellt hitta samarbete med. Förutom svenska band som Bach Jazz och Sara Aldén snackade jag bland annat med musiker från Argentina, Schweiz, Belgien och Lettland.
Därefter följde en rundvandring bland alla intressanta mässmontrar med skivbolag, tidningar, jazzklubbar, utbildningsintitut, representanter från olika länder som USA,Italien, Estland, Lettland, Litauen, Ukraina, Spanien, England, Irland, Skottland, Brasilien, Danmark och Azerbaijan för att nämna några. Och mycket annat kul.
Och så var det ju det där med musik. Alla band kör showcases vilket innebär att de bara spelar mellan 30 och 45 minuter. Det betyder att man hinner med en himla massa. Personligen lyssnade jag ”bara” på Joel Lyssarides Trio, Crutches från Tyskland och de fyra coola brödrarna i Agnas Bros. Det är tre helt skilda typer av jazz. Lyssarides och hans trio är så fantastiskt bra. Det är triojazz när den är som bäst. Det tyska bandet Crutches var det mest högljudda och larmande jag hört på en jazzscen någonsin. Definitivt spännade. Galet är också ett ord som infinner sig nu när jag tänker efter. Och sedan är det bröderna Agnas. De spelar en egen typ av jazz som är mycket tilltalande. Det känns både lite vemodigt och samtidigt modernt. Dom hade även den goda smaken att ge mig ett ex av deras senaste skiva. Om den kommer du att kunna läsa längre fram i vår.
Det roliga här är alla kontakter som knyts. Snack med männsikor som man aldrig träffat annars. Och så har det varit en hel del snack med andra jazzföreningar. Jazz i Helsingborg är en och Jazz i Halmstad en annan.
Och på tal om människor som man aldrig träffat om man inte var där så ser jag fram emot en monter i morgon, fredag. Jag ser nämligen i programmet att en utställare heter Flat Earth Society. Jag vet inte vad jag förväntar mig. Men kul ska det bli.
Och morgondagen blir lång. Den börjar med pressfrukosten 10.15 och kvällen avslutas med Swedish Clubnight på ön Lankenaur Höft. Bland banden som ska ses är Hederosgruppen, Bach Jazz, Magnus Öström tillsammans med den ukrainske pianisten Andrii Pokaz, Emil Brandqvist Trio, Bitoi med flera.
På återseende.
Torsdagen den 23 april
God morgon Jazzälskare. Sitter och njuter av en kopp kaffe efter frukosten och har en lång dag framför mig. 50 minuter efter dessa rader skrivs ska jag vara på en pressfrukost där hela dagens digra program gås genom.
Jag vill bara kort berätta om gårdagen. Tågresan genom Danmark och norra Tyskland gick perfekt. Utanför konstaterade jag att det gröna är utslaget och rapsen blommar. Väl framme checkade jag in på mitt hotell, Best Western Zum Post som ligger en minuts promenad från stationen och 5-10 minuter till mässan.
Där hölls på onsdagkvällen en Grand Opening som ligger utanför det officiella programmet. Efter tal av bland annat Veronika Wand-Danielsson, Sveriges Ambassadör i Tyskland, innan det blev ett framträdande i kolossalformat. Grunden i allt var Norrbotten Big Band och då talar vi inte om ett traditionellt storband. Det här är superfräckt och modernt. Och innan jag stänger ner för nu så måste jag lyfta Lisen Rylander Löve som var först ut. Absolut högsta världsklass!
Efter Lisen gästades storbandet av Fredrik Ljungkvist som även han visade sin klass med saxofonerna, den skönsjungande Josefin Cronholm och heta brödrakvartetten Agnas Bros.
Resten av kvällen var det Genevieve Artadi, sångerskan i duon KNOWER som förförde publiken med det eminenta storbandet. Har du möjlighet att se dom så gör det. Det här är långt ifrån den gammeldagsa storbandsmusiken.
Nu ska jag ge mig iväg.
Vi syns senare.
