Att se konserter på Malmö Live är alltid speciellt. När det sedan dyker upp namn som Pat Metheny så finns det inga ursäkter att inte ta tåget till Malmö. Och det var just detta som hände den 18 augusti. Gitarrgurun, av många ansedd som den bästa nu levande gitarristen i världen, bjöd på en solokonsert som sent eller aldrig kommer att glömmas. Den hade faktiskt allt. Precis allt. Även sådant som normalt inte brukar förekomma på hans konserter.
Han kom in på scenen som han brukar, lite ödmjukt bugande med ett leende, tog en gitarr och satte sig i en stol och började spela. Det blev ett par sammanslagningar av ett flertal tidigare låtar innan det brakade loss rejält med låten Zero Tolerance For Silence Part 10.
Därefter bjöd den gode Metheny på Into The Dream, ett smycke där han använde sin Pikassogitarr, ett 42-stränarsinstrument tillverkat 1984 av den kanadensiska gitarrmakaren Linda Manzer. En av många höjdpunkter på den nästan tre timmar långa konserten.
Det som kanske utmärkte sig speciellt denna afton var dock att Pat Metheny frikostigt delade med sig av anekdoter från sitt liv. Han berättade bland annat att han började sin musikaliska karriär som trumpetare som sin storebror Mike, far Dave och farfar Delmar Hansen. Men när storebror sade att det trillade ner döda fåglar från himmelen när han övade tog han beslutet att sadla om. Och därmed tackar vi och alla fåglar över Kansas storebror Mike.
Vid 15 års ålder spelade han regelbundet med några av de bästa jazzmusikerna i Kansas City, vilket gav honom ovärderlig erfarenhet på scenen i ung ålder. Till skillnad mot andra instrumentalister så fanns det få som spelade gitarr och därför fick han som väldigt ung spela med de rutinerade musikerna i och runt Kansas i Missouri, USA.
Det var också rörande att höra Pat Metheny berätta om sin vänskap med Charlie Haden. Metheny började spela med honom runt 1980, och deras relation utvecklades till en djup vänskap som sträckte sig långt bortom musiken. Haden är bland annat gudfar till Pat Methenys ena son och Metheny var best man vid Charlie Hadens bröllop.
Pat Metheny berättade också allt om att spela på barytongitarr, en gitarr med två bassträngar. Dessutom stäms de båda mellansträngarna en oktav upp vilket ger ett fantastiskt djup, något som man hör väldigt tydligt på många av hans skivor, inte mist på MoonDial.
Han bemästrade också att spela in loopar direkt och sedan lät dessa kompa medan han spelade solo och när han tog detta till sin spets blev det ännu ett ögonhöjande ögonblick. Orchestrion. Detta är något så fullständigt unikt att det inte går att beskriva med ord. Jag har istället lagt en youtube-fil längst ner.
Efter det bjöds det på covers av så olika musiker som Jimmy Webb och Bengt Hallberg…. Och Lennon/McCartney. Noterbart är att han blev inropad inte mindre än fem gånger till lika många stående ovationer innan konserten var helt slut.
Vi var 1004 åhörare för att vara exakt och jag tror inte någon av dessa inte har denna konsert i sitt musikaliska minne långt in i framtiden.
Var det då inte något som inte var bra? Jo, såklart. Det hade dock inte med herr Metheny att göra.
När jag såg honom med sitt band i Köpenhamn sommaren 2023 så var det strikt förbjudet att fotografera och filma. Och det samma gällde på Malmö Live. MEN… Jag fick tillåtelse att fotografera under första låten om jag inte använde blixt. Jag blev även anvisad till en speciell plats där jag varken störde publik eller Pat Metheny. Problemet var dock bara att kombinationen av att det var mycket mörkt och att jag stod långt från scenen gjorde att bilderna knappast tar hem några priser. Bilden i toppen var den bästa jag ”fick”.
Men vem bryr sig. Med lite distans så lägger jag denna konsert i min topp-3-lista tillsammans med Bro/Mikkelborg/Mazur i Danmarks Radios konserthus i Köpenhamn 2023 och Pink Floyd på Parken i samma stad 1995.
Avslutningsvis vill jag allra ödmjukast tacka Sten Cranner på Produktionsbolaget Stjärnkvällar – en del av Fingerspitz AB, för att han ackrediterade mig. Detta är en spännande kille som jag intervjuat och som ni kommer att läsa mer om här på Jazzporten längre fram.
Ett litet PS blir det också och det är att det var fantastiskt kul att få dela denna kväll med min gamle gode vän Uffe Persson som vet att uppskatta en bra gitarrist och en konsert med en musiker som spelar på en scen i nästan tre timmar utan paus.
Läs intervjun som undertecknad fick med Pat Metheny via e-post inför konserten.