Jacob Collier har stått på min önskelista i flera år, en sån där artist man bara måste se live minst en gång i livet. Och när han äntligen klev upp på scen på ett fullsatt Gröna Lund, en varm junikväll, så blev det precis så magiskt som jag hade hoppats på.
Jacob har kallats ett musikaliskt underbarn, inte minst av självaste Quincy Jones, som blev så tagen av ett av Jacobs YouTube-klipp att han signade honom på stående fot. Det var där allt började: videor där Jacob sjöng a cappella i stämmor, spelade in sig själv på allt från piano till bas och trummor, och arrangerade musik med en kreativitet som få andra.
Live är han precis lika imponerande. Han hoppar mellan instrumenten som om det vore det enklaste i världen, piano, trummor, gitarr, bas, allt med samma känsla och precision. Han styr publiken som en dirigent, får oss att sjunga trestämmigt som om vi alltid gjort det. Det blev både nytänkta covers (bland annat Stevie Wonder) och egna låtar från hans Djesse-projekt – en salig blandning av jazz, soul, pop, och klassiskt.
Under kvällen fick vi också ett riktigt fantastiskt ögonblick där Jacob bjöd upp en hemlig gäst på scen, och det visade sig vara ingen mindre än vår egen superstjärna Jonah Nilsson från Dirty Loops. Duetten de gjorde tillsammans var helt klart en av höjdpunkterna.
Jacob har under åren samarbetat med en rad tunga namn – från Herbie Hancock och Daniel Caesar till Coldplay och det märks att han rör sig fritt över genregränserna. Han är både extremt musikalisk och genuint charmig, vilket gör att man aldrig riktigt vet vad som väntar, men man vet att det blir bra.
Som extra bonus fick vi från Jazzporten en snabb hälsning och en selfie med Jacob före giget. En perfekt avslutning på en kväll där publiken sjöng, log, och gick därifrån med nyfunnen kärlek till musik.
