Konkarong är en rätt ny sydsvensk grupp – bildad 2020. Den våren hade saxofonisten Sofi Hellborg en spelning i Lund med sitt band Sofi Hellborg Gang. Det var fullsatt och publiken jublade, så bandet ville gärna dit igen. Men Sofi och keyboardisten Robert Tjäderkvist, som också komponerar, ville inte upprepa exakt samma konsert igen, utan de kände att det behövdes lite nytt. Deras förslag blev att skriva tre låtar var.
Då slog pandemin till med full kraft. Ridån gick ner på Sveriges samtliga scener. Sofi och Robert använde den första pandemitiden till att komponera och öva in låtarna med delvis andra musiker.
– Man vill ju utvecklas, skapa något nytt och spännande. Jag ville göra någonting ihop med våra låtar. Robbans låtar är mer fusion, Weather Report, och jag ville göra något mer instrumentalt, berättar Sofi när jag träffar henne och Robert på Halmstad bibliotek.
I december 2021 släppte de ett album, under namnet Konkarong, på Periferi Records. Deltagande musiker var Magnus Lindeberg på gitarr på några av låtarna och Elias Källvik på andra, Ale William Sjöström på bas, Frank “Frallan” Nilsson på trummor och Salieu Dibba på slagverk.
Just nu är Sofi och Robert igång med att skapa musik till nästa platta. Fyra låtar är redan inspelade, fem till är komponerade. Nu ska de övas in med bandet och sedan blir det till att vänta in en ledig tid i studion. Det är lång kötid. När pandemin släppte strypgreppet om världen blev det rena ketchupeffekten. Alla band ville spela in musik de komponerat under de svåra åren.
Hur kommer låtarna till? Är det mitt i natten, så att ni måste gå upp och skriva noter, eller sätter ni er ner och bestämmer er för att komponera?
– För min del jobbar jag fram låtarna. Jag tillbringar mycket tid framför datorn. Det börjar med att jag hittar grooves, sedan växer musiken fram från det, svarar Robert.
– Det går till på samma sätt för mig – det börjar med grooves, sedan bygger jag på det. Ibland använder jag keyboard istället för sax för att ändra mitt sätt att tänka, förklarar Sofi.
Robert funderar en stund:
– Ibland tror man att man inte har så mycket mer musik i sig, men så kommer det ändå mer.
Varför afrikanska vibes? Har ni någon anknytning till Afrika?
– Redan som 20-åring spelade jag med ett afrikanskt band i London. Sedan bodde jag 14 år i Paris där jag spelade med många afrikanska musiker. Och jag har även bott i Afrika en period, svarar Sofi.
För Robert har afrikansk musik alltid legat honom varmt om hjärtat, och han har besökt Gambia och Guinea-Bissau där han prövade på slagverk.
Sofi har massor i bagaget. Hon har spelat med många kända musiker, har turnerat i många länder och producerat skivor. 2019 utnämndes hon till Årets jazzmusiker av föreningen Jazz i Malmö.
Robert har också samarbetat med många musiker, både som musiker, kompositör och arrangör. Bland annat har han ingått i Anders Bergcrantz Quartet och Malene Mortensen Quartet, men han har också en egen kvartett.
Klockan slår sex. Det är dags för bandet att få i sig lite indisk mat innan konserten i biblioteket börjar. En och en halv timme senare börjar vi i publiken ta plats bland hyllorna med Christopher Paolinis “Eragon”, George R R Martins “Sagan om is och eld” och de andra fantasyförfattarnas verk. En annorlunda inramning för en jazzkväll, men en spelplats som arrangerande Jazz i Halmstad använder sig av då och då. Det är en mycket ambitiös förening.
Konkarong består numera av samma gäng som på första skivan, bortsett från att David Andersson nu är på bas. På skivomslaget ses bandet i en gul minibuss på väg någonstans i den afrikanska natten. Och när kvällens konsert börjar blir det direkt gasen i botten med den bussen. Västafrika tur och retur på 105 minuter, typ!
De börjar med “Je m’en vais”, från cd:n, sedan följer två nya låtar som ska komma på nästa platta – “The Rug” och “Trouble Water”. I den sistnämnda sjunger Sofi -” Let’s get together and fight for the better” – och Salieu Dibba kliver fram med en av sina trummor och river av ett häftigt solo.
Sofi presenterar nästa låt, “While Living”, med att säga “Vi lever i en dyster tid, men så länge vi lever finns det hopp. Det gäller att ta hand om varandra, visa solidaritet och älska”. I detta nummer får Frallan ett solo som heter duga.
Gitarristen Magnus Lindeberg är en skön syn. Han nästan dansar omkring med sin elplanka, vaggar hit och dit och går ner på huk på ett sätt som skulle göra till och med SVT:s Sofia Åhman, hon med Morgongympa, svettig.
Det är sex grymt skickliga musiker vi alla får uppleva. Och de kör på i ett, utan paus. När det är slut, efter ett extranummer, är även jag slut och tumlar ut i natten, där fullmånen lyser över Nissan. I bilen på väg hem till Helsingborg spelar jag och hustrun Konkarongs cd-skiva.
En av de första LP-skivorna jag köpte som tonåring var Osibisas första platta. Det var en häftig blandning av jazz, rock och ghanesisk highlifemusik. Senare lånade jag en hel back med afrikansk popmusik från en DJ i Kista i Stockholm och spelade in så att kassettbandspelaren nästan överhettades. Så för mig, med den musiksmaken, var den här konserten rena lördagsgodiset. Ett kilo karameller med afroglasyr.
Text, foto, youtubevideo: Christer Åkerlundh
