Den danska saxofonisten, kompositören och improvisationsmusikern Signe Emmeluth släppte i fredags skivan Banshee. De som inte gillar när det experimenteras för mycket lär inte springa gatlopp efter plattan. Men de som njuter av att överraskas och omtumlas har något verkligt häftigt surrealistiskt att sätta tänderna i. Personligen tog det inte många minuter efter den första lyssningen innan första låten åkte på igen. Och det blev även en tredje gång efter att jag hämtat andan. Och för varje gång så lät det annorlunda.
Hon är bosatt i Oslo och har det senaste åren etablerat sig som en växande stjärna på improvisationsscenerna i Skandinavien. Förutom att hon har ett eget band, Emmeluth’s Amoeba, så samarbetar hon bland annat med Mats Gustafsson, Kresten Osgood och Paal Nilssen-Love. Hon är även med i Gard Nilssen’s Supersonic Orchestra och hon hörs även regelbundet i Trondheim jazzorkester.
En version av verken på plattan hon nu släppt på Motvind Records spelades för första gången på Vossa Jazzfestival i Norge 2021 och de som lyssnade blev vittne till något som de inte kunde hålla sig neutrala till. Nutida konstmusik är ett ord som använts. Detta trots att Banshee, som verken döpts till, är en forntida irländsk mytisk kvinnlig ande som med skrik och högljudd sång varslade om att någon i familjen hon uppenbarade sig för skulle dö och att stor sorg väntade. Och det hörs på sina ställen på skivan. Den kan skrämma trots att döden är en del av livet.
All musik är komponerad av Signe Emmeluth.
Medmusikanter på skivan är:
- Jennifer Torrence: percussion, vibrafon, sång
- Guro Skumsnes Moe: elbass, kontrabass, sång
- Maja S. K. Ratkje: sång, elektronik, fiol
- Heiða Karine Jóhannesdóttir Mobeck: tuba, elektronik, sång
- Guoste Tamulynaite: piano, synth, sång
- Anne ”Efternøler” Andersson: trumpet, sång
Foto: Margit Rønning Omholt
