Inom jazzen är det inte ovanligt att det blidas superband, det vill säga band med individuella superstjärnor, som tillsammans skapar magi. Ett av de nyaste är Poratble Infinity. Det är den danska saxofonisten Benjamin Koppel som lockat till sig basisten Scott Colley, pianisten Jacob Karlzon och Magnus Öström som slagverkare.
I november gjorde de två spelningar på Montmartre i Köpenhamn och Jazzporten var på plats vid första giget. Just innan soundchecken fick undertecknad en kort pratstund med Benjamin Koppel och han började berätta vem han är.
– Jag har hustru, två döttrar och två hundar. Jag är en familjemänniska samt musiker, saxofonist. Och musiker har jag varit i nästan hela mitt liv, säger han och skrattar.
Det var dock inte saxofon som gällde under barndomen.
– Jag började jag spela trummor när jag var fem år. När jag sedan var nio så började jag spela piano med min pappa som var klassisk pianist. Saxofonen kom in i bilden när jag var tolv, tretton och min första platta släppte jag när jag var 18. Nu är jag uppe i drygt 60.
Benjamin Koppels storhet märks inte bara på hans konstnärlighet och virtuositet med sitt instrument. Hans CV avslöjar en hel del. Några av musikerna han lirat med är Joe Lovano, Kenny Werner, Brian Blade, Jim Hall och Randy Brecker.
Han berättar om Portable Infinity.
– Vi är ett kollektiv som jag har satt samman. Jag har spelat med alla tre i olika sammanhang. Första gången vi spelade tillsammans var på min jazzfestival, Sommerjazz, för, jag tror det var två år sedan. Festivalen har jag arrangerat i 15 år. Den är i Köpenhamn varje år sedan 2009 och den pågår samtidigt som Köpenhamns Jazzfestival. Jag har min egen lilla hörna.
Kan du förklara namnet?
– Portable Infinity betyder ungefär bärbar oändlighet. Det var Scott som kom på det. Musik är oändligt stort men ändå något som man kan bära med sig, säger Benjamin Koppel.
Resten av gänget
Den legendariske basisten Scott Colley, är känd för sitt samarbete med stjärnor som Herbie Hancock, John Scofield och Carmen McRae. Han är naturligtvis en fantastisk basist och framstående kompositör och är mycket eftertraktad. Noterbart är att han varit med på praktiskt taget samtliga av Benjamin Koppels Sommerjazzfestivaler.
Den svenske superpianisten Jacob Karlzon, har sedan länge varit etablerad som en av de bredaste pianisterna inom jazzen och han har gett ut en rad kritikerrosade skivor för stora skivbolag som ACT och Warner. När han inte spelar med Portable Infinity eller den egna trion så turnerar han land och rike runt i en lång rad konstellationer.
Den svenske trummisen Magnus Ôström behöver knappast någon presentation. Han gjorde sig ett namn internationellt i ikoniska E.S.T. men har också utmärkt sig starkt som solist med flera släpp i eget namn. Han har även arbetat med artister som Pat Metheny och Benny Golson och visar med sitt mångfacetterade och unika spel att han utan tvekan är en av Europas viktigaste trummisar.
Både Jacob Karlzon och Magnus Öström trivs i Portable Infinity. Under hösten genomfördes ett stort antal spelningar runt om i Europa och noterbart är att de båda spelningarna i Köpenhamn spelades in och ska rendera i en skiva.
– Vi får väl se när den kommer ut. Det är mycket jobb som ligger bakom. Men jag tror det blir en fantastisk skiva. Det blir det när man har roligt när man spelar och i kombination med musiker som dom jag spelar med här. Då kan det inte bli annat är bra, säger Jacob Karlzon.
Han får medhåll av Magnus Öström som vill slå ett extra slag för Scott Colley.
– Han är en fantastisk basist. Det är tryggt att sitta bakom trummorna och ha en sådan som han vid sin sida, säger Magnus Öström.
Spelningen då?
Jodå. De som var på plats blev inte besvikna. De fick valuta för varenda dansk krona, hur dyr den än är. Allt inleddes med ett intro, An Enigma, som följdes av en nästa 40 minuter lång svit av låten Portabel Infinity. Efter en kort paus följde sviten Three Part Conversation i tre satser och konserten avslutades med Them Trees.
– Förutom den sista låten som komponerats av Jacob Karlzon så har jag skrivit dom andra, säger Benjamin Koppel.
Spelningen var lite som livet. Emellanåt var det tyst och stilla, framför allt med Jacob Karlzons känsliga spel eller Magnus Öströms behandling av trummorna och de andra ”tillbehören” om uttrycket tillåts. Ofta smögs sedan tempot upp nästan omärkbart till det svängde rejält och när sedan Benjamin Koppen körde sina solo var det inte långt kvar till att det nyrenoverade taket i lokalen skulle lyfta. Se dom om du har möjlighet.
Kort och gott så var det en väldigt musikaliskt varierad resa publiken bjöds på och det är med stor spänning jag ser fram emot när skivan släpps.
