Spännande, mystiskt, roligt och gruvligt

Det började med ett meddelande på Jazzportens messenger.
– Hej. Är ni intresserade av att recensera Minings nya platta ”Magnitude the World” som släpps 24/11?

I bandet medverkar några av Sveriges absoluta förgrundsfigurer inom jazz/impro/art-rock: Dan Berglund – bas, Per Texas Johansson – träblås, Jennie Abrahamson – sång, Josefin Runsteen – fiol & div, Mattias Risberg – keys, Eva Lindal – fiol, David Stackenäs – gitarr, Stina Hellberg Agback – harpa, Konrad Agnas – trummor.

Hör gärna av er så skickar jag skivan eller filer!

Med vänlig hälsning, Mattias Risberg (Kullen Reko)

Tack för det
Sådant tackar undertecknad inte nej till. Häromdagen kom brevbäraren med ett litet vadderat kuvert. En skiva. Avsändare var Mattias Risberg. Och jag ska erkänna direkt. Detta var en kille jag inte hört talas om innan den första kontakten togs några dagar innan skivan kom.

I väntan på skivan lyssnade jag in mig på Mattias Risbergs Mining på Spotify. Tre skivor låg där, Tre häftigt annorlunda historier. Och så kom den då. Magnitude The World. Jag lyssnade på den två gånger och slogs av den kraft som skivan har. Jag var tvungen att fråga Mattias Risberg vad detta handlar om.
– Skivan du fått är den fjärde delen i sviten och den uruppfördes i början av förra hösten, september 2022. En femte del har också uruppförts i augusti i år men har ännu inte spelats in på skiva. Den beräknas komma ut om cirka ett år, säger Mattias.

Hur ska jag då beskriva skivan?
Den har praktiskt taget allt. Det är pampigt emellanåt. Samtidigt är där mycket mystik. Och det är befriande skönt att höra musiker som skiter fullkomligt i allt skval på diverse radiokanaler. Några låtar är inspelade live. Andra i studio.

Första spåret är Pandoras Ask och det är snyggt och symfoniskt – nästan klassiskt. En hel del Zappa-karaktär dyker upp i mitt huvud. Och jag älskar Zappa.

I låten Rubiks Globe hör vi Jennie Abrahamsons röst som får mig att tänka på Hedningarna. Låten går efter ett par minuter över i en aning arabiska toner.

Hennes röst är magnifik även på titelspåret. Det börjar skört och vackert och Jennies röst i kombination med stråkarna är fantastiskt. Sedan händer det igen. Den där växlingen. Efter en stund går låten över i något som i min musikaliska värld blickar mot Latinamerika. Här briljerar Dan Berglund verkligen med sin bas. Ett fantastiskt stycke musik. Björk dyker också upp i mina tankar.

Sedan blir det ny mystik. Denna gång är det Berglund och Stina Hellberg Agback som med sin hapra skapar en ljudbild som de på Atlantis Studio i Stockholm kan vara stolta över.

Sen kommer låt nummer fem. To The Blue. Här dyker en ny referens upp i mitt huvud. Jag är en av mycket få i detta land som lyssnar på den koreanska cellisten Okkyung Lee men jag skulle inte bli förvånad om Mattias Risberg också upptäckt denna lika okända som spännande musiker. Det är här som musiken tar ut svängarna – rejält.

Det sista spåret är en sentimental historia som Risberg döpt till Memento Mori vilket är en latinsk fras som betyder “kom ihåg att du måste dö”. Bedövande vackert är det.

Allt handlar om gruvdrift
Det häftiga med denna skivan och de övriga i serien är att allt handlar om gruvdrift. Och det är i gruvan Stripa som mycket av musiken har uppförts. Den första skivan är en liveinspelning därifrån.

Jag bad Mattias berätta om projektet Mining.
– 2018 fick jag en förfrågan från Lindesbergs kommun att göra något. Jag hade nyligen flyttat tillbaka till trakten efter cirka 30 års boende i Stockholm och Uppsala med omnejd. Jag fick mer eller mindre fria händer att göra en konsert. Då jag växt upp i Guldsmedshyttan som ligger 1,5 mil norr om Lindesberg valde jag att göra något som knöt an till Stripa gruva som ligger i samhället och som nu blivit en samlingsplats för olika kreatörer, säger han och fortsätter.

– Jag började leka med ordet ”mine” och anade ett eventuellt samband med ordet ”mind”. Det gav mig idén att jag i projektet kunde gräva även i det mänskliga psyket i allmänhet och även i min egen barndom och uppväxt. Det gav mig också idén att jag fritt kunde förhålla mig till musik som jag växte upp med och bejaka eventuella influenser istället för att försöka komma runt dessa. Band som Beatles, Genesis, Yes, Frank zappa, Led Zeppelin, Beach Boys var stora inspirationer men även Jan Johansson, Bo Hansson och Benny Andersson (Hep Stars, Abba), är tre svenska klaviaturspelare med enorm tyngd som har betytt mycket för mig.

– Jag komponerade en cirka timslång svit och på grund av väldigt begränsad budget så tänkte jag mig först en kvartett bestående av mig själv, David Stackenäs, Fredrik Ljungkvist och Josefin Runsteen. Efter hand växte projektet så plockade jag in ytterligare tre musiker, Mariam Wallentin, Jon Fält och Dan Berglund.

Vi uruppförde denna första svit i Stripa gruvmiljö i augusti 2018.

– Konserten blev lyckad och musikerna ville spela mer ihop så jag bestämde mig för att göra en långsvit, i första hand en trilogi med en ny del per år. Sen dess har det blivit ett uruppförande varje år utom 2020 då pandemin härjade som värst, säger Mattias Risberg och berättar om de övriga verken i serien Mining.

– 2019 framfördes andra delen, ”Zauberberg”. Jennie Abrahamson ersätter Mariam Wallentin då Mariam hade fullt upp med annat, annars samma gäng som originalet.

– 2021 uppförde vi tredje delen, Krantzkommun, nu med ytterligare fyra musiker: Eva Lindal – fiol, Sten Sandell – recitation/live elektronik, Per Texas Johansson – träblås och Stina Hellberg Agback – harpa. Vi turnerade runt i Bergslagen och Mälardalen. Spelade i olika postindustriella miljöer: gruvor, en hytta, en verkstad, en kvarn och avslutade med en bejublad konsert inför ett fullsatt Fasching under Stockholm jazzfestival.

– 2022. Förra året uruppfördes fjärde delen, ”Magnitude the world” i Stripa gruvmiljö igen. Denna gång med en nedbantad version av bandet. Och det är alltså den skivan som släpps den 24 november.

 – 2023. Femte delen ”Larmet som vände oss ryggen” uruppfördes i Ställbergs gruva 19 augusti i år med ett tolvmannagäng. Mattias Ståhl har tillkommit och Morgan Ågren ersätter Jon Fält på trummor, säger Mattias Risberg.

Och de som befinner sig i Stockholm den 29 maj 2024 har något alldeles exceptionellt att se fram emot.
– Då gör vi en konsert på Fasching med en XXL ensemble, 15-16 pers! Mer info om detta kommer senare, avslutar Mattias Risberg.

Nu ska jag lyssna på skivan igen. Jag ska också jaga fatt i de tidigare plattorna samt se fram emot ytterligare ett skivsläpp om ett år. Däremellan hoppas jag få se detta band live. Frågan är bara var. Det är ju inte så gott om gruvor i Skåne. Men va fasen. Var som helst blir bra. Ale Stenar? Odensjön?

Avslutningsvis
Stort tack till Mattias Risberg och hans medmusikanter för att ni vågar ta ut svängarna och göra er grej!

Fotot i toppen:
Från uruppförande part 2 Stripa gruvmiljö 2019. Från vänster: Mattias Risberg, Fredrik Ljungkvist, David Stackenäs (skymd) Jennie Abrahamson, Jon Fält, Josefin Runsteen
Foto: Göran Johanson