Häromdagen bjöd Svante Söderqvist Trio på en intim och härlig spelning den 11 oktober på Matscenen i Landskrona. Trion bjöd på låtar, såväl från bandets första platta Arival som från The Rocket som släpps senare i höst.
Undertecknad var på plats i slutet av bandets soundcheck och efter att de sista tonerna tystnat fick jag en pratstund med kontrabasisten och cellisten Svante Söderqvist.
– Jag kommer ursprungligen från Kilafors i Hälsingland. Jag har bott i Stockholm i många år. Det är där man hamnar om man vill ta sig fram i jazzsverige, säger han.
En viss koppling finns dock till Landskrona.
– Jag gick på Fridhems Folkhögskola 2000 till 2002 och då spelade jag i Landskrona någon gång.
Det som är speciellt med Svante Söderqvist Trio är att de spelar jazz med blinkningar åt andra genrer.
– Jag har jazzen som utgångspunkt men spelar andra genrer också. Både klassisk och folkmusik, säger han och ger sig på en lång förklaring.
– Grejen är att jag har spelat så många olika genrer och verkligen tycker om det. Men jag har alltid älskat att vara i jazzen – i den friheten som det är. Men jag har alltid velat hålla en fot kvar i folkmusiken, vilket jag har från Hälsingland. Där är traditionen av folkmusik väldigt stark, säger han.
Till skillnad mot jazzen och dess improvisationer så är den klassiska musiken ganska styrd. Just den klassiska musiken har kommit och gått för Svante men den är tillbaka igen.
– Den klassiska musiken som jag hade genom mitt spel med cello lämnade jag för att jag tyckte att den var för fyrkantig. Men ju äldre jag har blivit och ju mer grundad jag har varit i jazzen så har jag börjat komma tillbaka till den klassiska världen. Jag har börjat förstå och värdesätta den musiken. Jag har insett att jag kan använda båda genrerna, den klassiska musikens komposition och att ta hand om melodierna. Och i folkmusiken finns det rytmiska sättet att spela låtar. Om jag fångar detta i jazzen så når jag ut bredare. Jag vill dock ha friheten och lekfullheten i jazzen. Men jag vill spela för de som lyssnar på folkmusik och även de som gilla pop, säger Svante och fortsätter.
– Jag har övat mycket på den klassiska musiken de senaste åren och genom att använda den tekniken så kan jag använda stråkspelet och spela melodier. I den klassiska världen, i symfoniorkestrar inte minst, kan man spela basstämmor men även verkligen melodiska avancerade figurer unisont med fioler. Basen har hela spektret i en symfoniorkester på ett annat sätt än i jazzen, inte minst solistiskt. Jag vill alltså kunna spela stråkmelodier och improvisera på ett sätt som inte är jazzstråkimprovisation. Jag vill mer ta hand om melodierna och skapa dom i stunden.
Trots spel i andra konstellationer så är det trion som är prio ett för Svante Söderqvist. Han berättar hur det började.
– Jag har varit sideman i många år och har tyckt att det var väldigt kul. Men efter att jag fyllt 30 så började jag känna att om jag skulle åldras i den här branschen så borde jag göra något eget också. Sedan tog det ganska lång tid innan jag kom på vad jag ville göra och vilken typ av musik jag skulle vilja skriva och även vilka jag skulle vilja spela med. Det är runt 2016-2017.
Han insåg då att han inte behövde går över ån efter vatten.
– Jag insåg att jag har spelat med Adam (Forkelid) och Calle (Rasmusson) mycket och länge. Vi hade följts åt sedan jag flyttade till Stockholm 2006. Vi hade bland annat replokal tillsammans och spelade tillsammans i massa olika sammanhang. Jag insåg att det var dom jag ville spela med. Och eftersom vi spelat så mycket tillsammans behövde vi ju inte börja från noll.
Han berättar mer om sina medmusikanter.
– Dom är fantastiska musiker. Dom är inspirationskällor och tongivade på sina instrument. Dom formar musiken på ett tydligt sätt hur dom är som musiker. Alla låtar utom en är mina men de är med i hela processen. Dessutom har jag och Calle tillsammans producerat den nya skivan, The Rocket, som kommer senare i höst. Han har varit väldigt delaktig. Han är även arrangör för mycket annat, bland annat symfoniorkestrar. Han är också dirigent. Att ha den där klassiska kunskapen är stort. Det är få trummisar som kan spela så dynamiskt. Det är det samma med Adams anslag i hans sätt att spela piano är fantastiskt han har koll och inspireras av klassisk musik.
Bandets första skiva och hittills enda släppta skiva är Arival som kom 2020. The Rocket släpps den 1 december. Skivorna skiljer sig en aning enligt Svante Söderqvist.
– Beträffande Arival så kom det upp en samling låtar som passade ihop och så nådde vi ett slutresultat som blev en skiva. Men inför den The Rocket så har vi en tydlig utgångspunkt – tydliga melodier och starka låtar. En skiva som kan nå människor. Den är nog ännu mer stilistisk och tydligare i uttrycket. På den första var det på vissa sätt spretigt – brett genremässigt. Den nya är nog lite mer sammanhållen. Den innehåller även lite färre låtar och är också kortare. Arival var nästan en timme medan The Rocket är 43-45 minuter, berättar Svante.
– Det känns kul med en tydlig skiva. Jag var inte säker på att jag hade den i mig. Det är en stor arbetsinsats och uppoffring att skriva. Jag bokade en studio i december förra året och bestämde mig för att nu får jag skriva.
Just valet av studio riktar tankarna till flirtandet med folkmusiken.
– Den har spelats in på Riksmixningsverket i Stockholm, Benny Anderssons studio på Skeppsholmen. Med på skivan är även en Estnisk-svensk akkordeonist, Tuulikki Bartosik som rör sig mellan genrer som folkmusik, klassisk musik, elektroniskt och som tillför ett otroligt färglager. Dessutom har vi Klas Lindquist på saxofon och klarinett. Han har en mer traditionell bakgrund. Jag spelar för övrigt även i hans kvartett.
Avslutningsvis kan vi inte låta bli att fråga om bandets logotyp som även pryder den t-shirt han har på sig under intervjun. Logon föreställer en cyklist med en vagn kopplad baktill.
– Jag har en tydlig profil och vill försöka göra skillnad i klimatfrågan. Jag har byggt en cykelvagn som jag cyklar med lokalt i Stockholm. Basen på cykelvagnen och cellon på ryggen. Vi åker tåg hit och försöker turnera klimatsmart. Jag försöker inspirera genom den grafiska profilen. Därför ser logotypen ut som den gör, säger han och skrattar.
– Det är Thomas Lotström som ritat och han har även gjort omslaget till den nya skivan.
Foto: Anna Drvnik.
Efter pratstunden vankades det en god måltid för bandet innan konserten tog vid. Och undertecknad kan lova att den var bra. Mycket bra. Detta är jazz av absolut högsta klass. Och nu längtar vi till den 1 december då The Rocket hamnar på skivdiskarna. Det blir den perfekta julklappen till alla jazzälskare.
