Multiinstrumentalisten och popikonen Prince, som tragiskt gick bort den 21 april 2016, hade ett stort intresse för jazz vilket inte var så konstigt. Båda hans mor och far var jazzmusiker.
På fredagen fick några hundra lyckliga åskådare smaka på en kombination av Princes fantastiska låtskatt och jazz. Det var Niels Lan Doky International Jazz Collective som samlat ett gäng jazzmusiker i världsklass och som tolkade några av popikonens låtar.
Jazzporten träffade Niels Lan Doky strax innan konserten. Han berättar om projektet.
– Många vet inte att jazzstandards, typ My Funny Valentine, är låtar från Brodwaymusikaler eller Hollywoodfilmer från typ 30- och 40-talet som jazzmusiker har gjort versioner på. Konceptet, missionen för Jazz Take är baserat på att köra nya jazz-standards. Vi vill förnya repertoaren på modern jazzstandards, säger Niels Lan Doky och ger exempel.
– Senast körde vi på temat French Electronic. Då gjorde vi jazz av bland annat Jean Michele Jarré, David Guetta och andra franska musiker i den genren. När vi hade 70s Disco körde vi låtar med Bee Gees, Sister Sledge, Chick och när temat var Heavy Metal så gjorde vi jazzstandards av låtar med bland annat Metallica, Iron Maiden och Black Sabbath.
På fredagen var det dock dags för den första spelningen där låtar av en enskild musiker jazzades till. Det vill säga Prince.
– Det beror på att han är en sällsynt musiker som har en enormt bred repertoar och en historia av songwriting och produktion. Hans katalog är gigantisk.
Är det enkelt att ”översätta” Princes musik till jazz?
– Det är lättare än de flesta. Det beror på att han har väldigt starka melodier och jazzharmonier. Miles Davis rosade Prince I sin biografi. Han sa att Prince kommer att bli den nya Duke Ellington.
Vilken är din personliga favorit med Prince?
– Oj. Mina favoriter spelas här ikväll. Jag har själv gjort varianter på Kiss, såväl instrumentalt som med sång, bland annat med sång av Debbie Sledge.
Vi ber Niels Lan Doky presentera musikerna som senare på kvällen tolkade Prince.
– David ”Fingers” Haynes har spelat trummor med Prince. Han är en fantastisk musiker och han är väldigt mångsidig. Dessutom är han väldigt elegant i sitt spel och nyanserad.
– Francois Moutin är min absoluta favoritbasist. Han är “out of this world”. En virtuos som blandar humor och intelligens. Han är den mest perfekta musikern du kan tänka dig. Jag är ett stort fan av honom. Jag har spelat med några av världens bästa basister men Francois Moutin slår allt. Har du inte hört honom innan så får du en chock.
– Peter Asplund på trumpet. Det är ganska sällsynt med trumpetspelare och blåsare över huvud taget. Gitarrister, pianister och trumslagare är vanligare. Blåsare är en utrotningshotad art. De är få, de riktigt bra trumpetspelarna, men Peter Asplund är en och han är en av Skandinaviens absolut bästa. Han har både power och känsla. Jag spelade upp en video med Peter Asplund för David Sandborn och han ville hyra in honom direkt. Det blev en konsertserie i Europa förra året.
– Ken Linh Doky, min son, spelar piano. Han kommer mer från Hip-hopen, funken och soulen även om han har mycket jazz i sig med tanke på hans uppväxt. Han har spelat med musiker som Sister Sledge, Madonna och Lenny Kravitz. Nyligen har han producerat ett helt album men Aliah Sheffield, ett stort kontrakt. Han är mycket inne på den amerikanska soul, R&B och popvärlden.
Konserten då? Jodå. Den nästan euforiska publiken fick full valuta för sin inträdespeng. Efter att bandet ömsom spelat, ömsom lekt fram ”Cream”, ”When You Were Mine”, och ”The Most Beautiful Gilr In The World” kom kvällens absoluta höjdpunkt. ”Kiss”! Och det var här undertecknad fick det yttersta beviset för Niels Lan Dokys påstående att Francois Moutin är en basist utöver det vanliga. Det var en magisk stund. Och inte minst basistens humor genomsyrade låten. Absolut yttersta världsklass.
Därefter följde ”Power Fantastic”, ”How Come You Don´t Call Me Anymore”, ”Pink Cashmere” och “Purple Rain” innan extranumret “It´s About That Walk” där Niels Lan Doky ersatte sin son bakom flygeln.
Sällan har stående ovationer varit mer berättigade än efter denna fantastiska konsert i detta kulturens tempel. Detta var en spelning som ligger som en milstolpe bland alla konserter.
Missa inte årets sista gig på Louisiana den 1 december då bland annat Lenny White och Felix Pastorius firar den senares pappa, salig Jaco Pastorius födelsedag. Mer info och biljettbokning hittar du här.
Jazzporten fick också ett längre snack med Niels Lan Doky vilket kommer att resultera i en profilintervju som publiceras kommande vecka.
