För en vecka sedan listade jag höstens alla jazzkonserter, från Halmstad i norr till Malmö i söder, som är det område jag rör mig mest i. Från 3 september till 3 december har jag antecknat 50 konserter. Och fler kommer att adderas.
50 konserter på tre månader. Jazzgrytan kokar i min region!
Senaste tillskottet i Skåne är Simrishamn Jazzfest, som var i lördags, den 5 september. En endagsfestival på Gösta Werner-museet, arrangerad av pianisten och kompositören Felix Tani.
– Jag fick idén för ett år sedan, då jag spelade på muséet. Jag tyckte att det var ett perfekt ställe att ha en liten festival på. Det är en så fin miljö och Simrishamn har inte haft någon jazz på många år. Det har funnits en jazzförening, men den har dött. Så det kändes som att det finns ett behov att fylla, berättade Felix för mig innan konserten.
Han bor själv i Malmö, men Simrishamn är en speciell plats för honom. Den har en väldigt bra energi, tycker han. Många vill bunta ihop Simrishamn med Ystad. Det märktes när han sökte sponsorpengar till festivalen från en bankstiftelse och fick mer eller mindre till svar att Ystad ju redan har en festival. Men Simrishamns kommun och Musik i Syd gav i alla fall bidrag.
Felix Tani fick ihop ett riktigt bra gäng till festivalen:
Anna Pauline Andersson, sångerskan och kompositören från Höganäs som har samarbetat med musiker som Randy Brecker, Nisse Landgren, Magnus Lindgren och Peter Asplund. Senaste albumet, kritikerrosade Lucky To Be Me, spelades in med toppmusiker i New York.
Saxofonisten Björn Almgren, som med sin bredd rör sig lika hemtamt inom jazzen som i andra genrer. Han är med i pop-och rockbandet Augustifamiljen, fyrmannabandet Dynamic Flavours och göteborgska afrobeatgruppen Titta En Pyramid.
Parisbosatte Björn Ingelstam, som är virvelvinden som spelar trumpet överallt känns det som. Som om inte det räcker är han även initiativtagare till Ödåkra jazzfestival som hölls för sjätte gången för några veckor sedan.
Självklart spelade också Felix Tani själv med sin trio, med Daniel Franck på kontrabas och Jonas Holgersson på trummor. De spelade ett set med Felix egna kompositioner, bland annat en vacker låt tillägnad Felix far – A Letter Never sent – som ännu inte är utgiven. Felix är i mitt tycke en fantastisk kompositör. Jag håller hans senaste platta, Pilgrims And Poets, som är en liveinspelning från Montmartre i Köpenhamn, väldigt högt.
Trion avslutade med The Cat, som är just från senaste skivan. Jonas Holgersson fick till ett sådant eldfängt solo att jag nästan tänkte: ”Var är eldsläckaren? Snart börjar trumskinnen brinna!”
Sedan kom Anna Pauline. Hon fick vänta på att Daniel Franck skulle komma. Minuterna tickade. Hon och Jonas Holgersson påbörjade då en duett, där hon improviserat sjöng till Jonas rytmer och sedan övergick till att sjunga “Sakta vi gå genom stan” och ändrade Beppes text till “Åh, vad det är skönt när vi väntar på en basist som sakta går hem genom Simrishamn”. En avspänd säkerhet och skämtsamhet som bara lång erfarenhet kan ge.
Med Daniel, Felix och Björn Ingelstam på plats inledde hon med Les Parapluies de Cherbourg, från färska plattan jag nämnde. Fransk släkt som hon har sjöng hon på franska. Fler sånger från skivan följde, då även Björn Almgren anslöt. Extra kul var den scatduell som Anna Pauline och Björn Ingelstam kastade sig in i.
Jazzfesten avslutades med att Felix Tanis trio, Björn Ingelstam och Björn Almgren spelade hela Miles modala mästerverk Kind Of Blue, från So What till Flamenco Sketches. Då lyfte de hela museet. Stående ovationer när sista tonen klingade ut.
Felix Tani förklarar för mig hur han tänkte när han skapade kvällens program:
– Jag ville använda de pengar vi fått smart, så jag valde musiker som inte bor så långt bort, så att inte alla pengar skulle ätas upp av hotellkostnader, utan att musikerna istället skulle få ett bra gage. Och jag tänkte att det är viktigare att det är bra musik än att det är en massa kända namn. För mig är det minst lika viktigt att de har en personlighet som gör att det känns bra för mig att spela med dem, inte bara att de är duktiga. Det här är musiker jag gillar.
Till sin hjälp att arrangera jazzfesten hade Felix två goda vänner. Den ene, som är van vid att arrangera evenemang, roddade med det praktiska, den andre skötte bokningarna.
En fin insats av Felix, tycker jag, var att han gav några ur den kommande generationen svenska jazzmusiker en chans att visa upp sig inför publik. Det var Ada Clausson Trio, med sångerskan Ada Clausson, gitarristen Bo Nygård och kontrabasisten Sigrid Vahlin. En ung trio från Musikhögskolan. Lyssna på min inspelning.
Felix är inställd på att arrangera festivalen fler gånger:
– Jag tror det här kan bli någonting bra för Simrishamn. Vi får se om vi vill göra festivalen större, men jag tycker annars det är fint med det lilla formatet. Det viktiga är att det är hög konstnärlig nivå.
Text, foto, filmer: Christer Åkerlundh