Jag kunde inte hålla mig. Det blev Malmöfestivalen en dag till. Varför ska man vara hemma för? Där konfronteras man bara med maskrosor och annat otyg som måste lukas. Så jag satte mig på Öresundståget igen.
Det blev en minst sagt kontrastrik dag, med tre gig i Jazztältet som knappt hade något gemensamt. Alexandra Shabo, malmöbaserad kompositör och röstkonstnär, inledde med ett timslångt set hon kallade för Faint Illusions. “Det här är den enklaste riggningen på hela festivalen”, konstaterade ljudteknikern halvt på skämt och halvt på allvar innan hon satte igång.
Det blev 60 minuter med sång och gutturala ljud som med hjälp av en loopmaskin och effektpedaler byggdes på lager för lager till en symfoni med ibland allvarsmättad air, ibland sakralt vacker. Allt är improviserat, skapat här och nu, förklarade hon för publiken. Det var en blandning av hiphop, electronica, körsång, jazz och ambient.
Många av de äldre i publiken lämnade tältet efter ett tag, men en del stannade kvar. Och de yngre trivdes definitivt i Alexandras musiklandskap. Jag hör inte till de yngre, men på 70-talet lyssnade jag otroligt mycket på Tangerine Dream, Brian Eno, Philip Glass och Bowies skivor från hans Berlinperiod, så hos mig gick det här hem.
Mycket modigt av arrangerande Jazz i Malmö att ta med en artist som Alexandra Shabo! Det är en förening som verkligen ligger i framkant.
Nästa akt blev ett tvärt kast: John Bernéli Sings. En kvartett som har ett musikprojekt som de kallar för “A Tribute to Chet Baker”. Ni vet den där amerikanske trumpetaren, med det tragiska slutet i Amsterdam, som med den smått feminina sångrösten smälte hjärtan på 50-talet och framåt. Tältet blev sprängfyllt med publik.
De inledde med Chetklassikern That Old Feeling och fortsatte med nästa kända låt – Darn That Dream. Sedan bara fortsatte det med alla de där ljuva balladerna som jazzälskare i regel har på skiva hemma. Men John Bernélis kvartett framförde också material från Chet som inte är utgivet. Kvartetten består av John Bernéli på gitarr och sång, Olof Löfgren, piano, Johnny Åman, bas och Johan Kolsut, trummor.
Sista giget jag såg blev återigen en musikalisk vändning. Det unga Malmöbandet BEQ som spelade fet fusion. (Bilden i toppen) Andreas Bokros på gitarr, Adam Sass, piano och trumpet, Albin Andersson, bas och Christoffer Hedén på trummor.
Det var tunga beat där Christoffer fick jobba med baskaggen, elektroniska inslag och solon i 70-talsanda. Kvartetten startades 2021 av Andreas Bokros, som är bandets kompositör. BEQ skivdebuterade 2025 med plattan The Common Denominator.
Idag, fredag, är det Malmöfestivalens tionde och sista dag. Men då ska jag inte dit, för idag är det bara en sak som gäller: Ödåkra jazzfestival. Ödåkra, here I come!
Text, foto och film: CHRISTER ÅKERLUNDH