Stockholm Jazz Festival 2026. Isaiah Collier, saxofongiganten från Chicago gästade Kulturhuset i Stockholm under lördagskvällen för att hylla John Coltrane och dennes 100-årsjubileum. Och så han hyllade Coltrane!
I tolkningen av Coltrane böljade musiken från grymt sväng, urkraft till meditation.
Redan inledningen med Dear old Stockholm, jazzversionen av Ack Värmland, du sköna, fick den intima Lilla studions hundratalet besökare att gunga till Colliers magiska och mäktiga tenorsaxofonspel. Dear old Stockholm började mjukt och lätt, men snart byggdes ett tempo upp med bandets driv och Colliers täta snabba toner som strömmade ur saxofonen. Ett underbart ös – som en autobahn rakt in i Coltrane. Collier kan sin Coltrane och nog var Coltrane närvarande, redan i första låten.
Den hänförda publiken bjöds på ett pärlband av Coltrane-klassiker: The promise, India, Spiritual och slutligen My favorite things.
I Colliers skickliga band fick alla utrymme som Conway Campell på kontrabas. En ensam ekande bas, toner som sväller och en bas som sjunger öppnade The promise. Trummisen Tim Regis byggde en tät furiös väv, ibland lät det som ett smattrande hagelregn. Pianisten Liya Grigoryan följsam ofta med lätta anslag, målande klanger. Plötsligt var hela bandet i gång – vilket tryck, vilken kraft. Att fyra kan låta så mycket!



Coltranes India tog nästan andan ur en. Isaiah Colliers strålande solon på 8-9 minuter blev till levande strömmar av toner på sopransaxen. En meditation att gå in i. Utanför fönstret ett kyligt mörkt Stockholm i gult grönt neonljus och Sergelfontänen lysandes lila.
Avslutningen med My favorite things på sopransax var ett evighetsflöde av fantastisk musik. Så nära Jazzhimlen man kan komma genom en sopransaxofon och ett tätt brinnande komp. Det blev naturligtvis allmänt jubel och stående ovationer.
Isaiah Collier har lärt sig cirkulationsandning som saxofonisten Rahsaan Roland Kirk, som kunde spela 2-3 blåsinstrument samtidigt. Det innebär i Colliers fall att kan hålla tonerna länge, länge som lördagens konsert vittnade om.
Isaiah Collier musik är starkt förankrad i den s k spirituella jazztraditionen, som Coltrane var en av fäderna till och där hans A love supreme räknas som ett nyckelverk. Nog tyckte jag mig höra även stråk från dess representanter Pharaoh Sanders och Kamasi Washington i konserten denna kväll.
Isaiah Collier är en av de mest spännande rösterna inom den samtida jazzen idag och han rör sig fritt mellan jazz, gospel, funk och soul. 28-årige Collier utnämndes till en av de kommande jazzgiganterna av tidskriften Downbeat 2024.
Collier inspirerades så mycket av Coltrane att han spelade in skivan Cosmic transitions (2021) på Coltranes födelsedag 23 september i den legendariska Van Gelders studio. På albumet tolkar och vidareutvecklar Collier med stor respekt Coltranes arv i en samtida kontext. Albumet hyllades stort och fick fem stjärnor i DownBeat och flera utmärkelser som Årets album.
– John Coltrane var ett geni, sa Isaiah Collier. Det är det minsta man kan säga. Hans enorma passion tillät musiken att utvecklas långt bortom det vanliga.
Collier har även komponerat The story of 400 years, en multimediaproduktion av jazz, dans och visuell konst i 13 delar som illustrerar de svartas historia och arv i Nordamerika. Den berättar om den brutala slavhandeln med miljontals svarta som tvingades till den amerikanska kontinenten. Men också 40 år om de svartas betydelse i amerikansk kultur och hur de fortsatte att forma USA och världen.
Text, foto och film
Roland Asplund
